Aftonbladet – 10 januari 1874, sida 3

os ört de alldeles skilda, hvar fö -Isig fråffspråkriktighetens synpunkt otad 3 liga namn, som till ett antal af två, tre fyra användas för en och samma socker Rörö kapell nämnes ätven, ehuru osgent i lligt, Katarine kapell; Sandbäcks socken ( I Skaraborgs län) äfven Kyrkås, som ocks är namnet på en socken i Jemtland; Beats I bergs socken äfven Hunnekulla; Bondkyrk: äfven Hel. Trefaldighets församling, hvil ket senare blott är en öfversättning af kyr Ikans latinska namn; S:t Sigfrids kapell äf lven Kumla eller Kumlamad eller Ljungb) I kapell. Å Ena annan skock har tillkommit genon T vederbörandes otjenliga ingripande. Del ha namn, med hvilka det underdåniga fjä sket eller det derunder dolda — tiggerie fått nådigt tillstånd att uppkalla en kyrka sedermera öfverflyttats på socknen, hvadar man fått, ensamt i Linköpings stift, dub belnamnen: Slaka eller Sofia Albertina, Kro kek eller Friedrik (!), Tjärstad eller Gustai Adolf, Horn eller Lovisa, Oppeby eller Karl Norra Vi eller Gustat IIL, Loftahammai eller Karl, Blackstad eller Gustaf Adolf Södra Vi eller Adolf Fredrik, Hjorted elle! Sofia Magdalena m. m. Dels har man, vid socknars öfvergång från kapellag till egns församlingar, hittat på nya namn, såsom Fredrika, Dorotea och Vilhelmina för lapp. marksförsamlingarna Viska, Bergvattnet och Volgsjön, hvarmed intet annat åstadkom. kommite än dubbelnamn — ty ortbefolknin gen fortfar att använda de gamla — och en strid mellan det officiella och folkets språkbruk, som åtminstone för personer på andra orter kan leda till oreda och besvär. Slutligen har namnet på en sockendel, en by, en jordebokssocken o. s. v. fått gälla för det hela, omvexlande med dettas rätta benämning. Sålunda brukas sockendelen Börringes namn om Gustafs socken, Pilhamn i stället för Ingarö. I stället för Otterstad, som med Senäte (jordebokssocken) och Marie kapell utgör ett pastorat, användes ibland den rent geografiska benämningen Kållandsö. Namniistan, der förf. med anförande af etymologiska förklaringar, historiska upplysningar om namnens former i gamla handlingar m. m., söker angifva sockenoch häradsnamnens lämpligaste stafning, föregås af en inledning öfver ämnets allmänna betydelse, ställning och svårigheter. Här meddelas utomordentligt roliga prof på ce äldre bärfledningsfantasier, som ej litet bidragit till virrvarret 1 ortnamnens stafning. Med icke mindre säkerhet, än t. ex. fr. aimer härledes från lat. amare, har man hänfört svenska namn till mer än apokryfiska ord i det okända, gamla skytiska språket. Man har låtit Bräcke komma af braka, emedan skogarna der (Bräcke socken i Jemtland) brakade i stormväder. Man har sett det franska ordet bel i socknen Bellös, redan från förra hälften af trettonhundratalet kända namn. En lustighet af första ordningen är historien om namnet Stödhaf, som år 1774 på ansökan från pastor loci och efter inhemtande af landshöfdingeembetets och kronobetjeningens yttrande af kammarkollegium förklarades skola hädanefter i kronans jordebok och räkenskaper införas i at. f. Stehag, emedan det befanns vara utredt och dokumenteradt, att socknen fätt sitt namn af den stora insjön Lilla Haf, Ringsjö kallad, som skall (!) stöta till denna sockens egor. Vi anbefalla särskildt denna skrift i sockenbiblioteks-styrelsernas benägna Btanke. Derjemte tillåta vi oss, att på densamma fästa alla offentliga myndigheters uppmärksamhet. Äfven om man ej i hvarje fall, der ott ortnamns vanliga stafning är uppkt väggarne tokig, skulle våga antaga förf:s rättelseförslag, så finnes dock en mängd fall, der utan nägon tänkbar våda eller olägenhet rättelsen kan vidtagas, och till detta ändamåls vinnande erbjuder hr BSidenbladhs afhandling sin tjenst såsom en antibarbarus. Vi våga till ech med tro, att vissa rättelser alltför gerna kunde till iakttagande påbjudas. ,