Aftonbladet – 10 januari 1874, sida 3

höga. LITTERATUR-TIDNING. lännehåll: Sidenbladh, Sveriges häradsoch sockennamn. — Sveriges och Norges statskalender. — Litteraturoch konstnotiser. Sveriges häradsoch sockennamn granskade af Karl Sidenbladh. Andra uppl. (Sthlm, Norstedt, 1873. Pris: 1: 50 rmt.) Eftersom denna afhandlirg bittills endast funnits att tillgå i Statistisk Tidskrift (andra häftet för år 1872), som torde vara mindre spridd än den förtjenar, har förf. genom den nyss utgifna särskilda upplagan gjort den sak, hvari han sökt bringa en väl behöflig reda — rättskrifningen af de svenska häradsoch sockennamnen — en ytterligare tjenst. I Få torde ega vågon riktig föreställning om den grad af barbari, som inrotat sig i ortnamnens behandling, och om behböfligheten af en sådan rensning, som förf. företagit sig. Orsakerna till villervallan ha ock varit mångfaldiga. Om vi enligt den utredning, fört. lerinat, skulle försöka atti vissa grupper sammanfatta ortnamnens vrängda i former och anledningarna dertill, torde de blifva följande. Först märka vi då vanliga, äfven i personnamn och eljest förekommande stafningsdumheter, såsom i Loo, Boo, Dabl, Schedvi, Thnaringe, Wermdö, Calmar, Philipstad, Christinehamn, Kongslena, Kongelf, 8:t Petri, S:t Anne i stället för Lo, Bo, Dal, Skedvi, Turinge, Vermdö, Kalmar, Filipstad, Kristinehamn, Kungslona, Kungelf, S:t Peter, S:t Anne. Man kan härmed jemföra Leufstedt. Konglig m:t, Thure, Schedin, Dahlgren, Looström o. d. Andra vrångformer ha uppkommit derigenom, att skrifningen rättats efter ett slarivigt hvardags-uttal, såsom Brevik eller Brefvik i st. f. Bredvik, Lafva i st. f. Lavad, Åter andra derigenom, att man trott det ut tal, som verkligen är det rätta, vara orätt, och derför tillagt ett alldeles obehörigt d i Partilled, Gäsened, Hackvad, Frideneå, Fägred, Frösved m. fl, Eller derigenowm, att ett föråldradt, i andra slags ord länge sedan rättadt, stafsätt bibehålliv sig i namnen, derför att dessa likaom stå mera isolerade och mindre påverkas af den allmänna rörelsen inom språket, hvadan man t. ex. fortfarit att skrifva Angjerdshestra, ehuru man ju eljest aldrig med särskildt tecken utmärker att g skall läsas mjukt framför len vokal, Höxeröd i st. f. Högseröd (af hög), Lijsta i st. f. Lista, Himblei st. f. Himle. Eller på det sätt, att stafningen rättats efter dialekt-uttalet, såsom i Ousby i stället för Osby. En gifvande källa till förvanskning af ortnamns-former är vidare att söka i enfaldiga funderingar om härledningen. På sådant sätt ha tillskapats Ragnhildsdali st. f. Rångedala, Gottfridsdal för Gårdveda, Stödhaf för Stehag, Alsheda för Alseda, Cimbrishamn för Simrishamn, Jernboda för Jerbo, Bondstorp för Bonstorp, Bunkeflod för Bunkeflo. I några af de senast anförda exemplen torde väl en böjelse att ersätta misshagligt ljudande ramn med finare former ha samverkat med en af all insigt obesvärad spekulation öfver härledningen, såsom i det tillgjorda Ragnhildsdal. Påtaglig är denna misslyckade förfining i Leufsta för Löfsta, den torde ock kunna misstänkas i Oroust, Ludgou för Orust, Ludgo. Båda skälen ha väl bjelpts åt att hyfsa upp Kattnäs till — Katrinenäs, I fiere fall kämpa en eller flere vrångformer så väl med den äfvenledes i bruk varande riktiga som sing emellan om herraväldet. Så förekommer det oriktiga Burgs vid sidan af det riktiga Burs o. s. v. Medan alla dessa inflytelser fått ohejdadt) driiva sitt spel, har oredan i de svenskal ortnamnens rättskrifning nått en höjd, som det är nästan ruskigt, men helsosamt att under hr Sidenbladhs ledring bestiga, för att gentemot den utsigt, som der öppnar sig, besinga sig en smula, om vi ej kunna, hvar i sin stad, nägot litet bidraga till ogräsets uppryckande, Sådana hiskgliga föryrängningar som Malexander i stället för det vackra Malgesanda, Norska Skogsbygden,l. som vid år 1540 kallades Nårunga skoga.l: Molilja — ett riktigt fin-8nt alster ar etymologiska tokerier — i st. t. Målilla, Zire-) köpiage (af Sigrid), Herkulsberga i st. f. Herkeberga, Vårfruhem i st.f. Vämb, Skörnäs 1 st, f. Styrnäs, Romfarskylla i st. f.. Rumskulla, Jämshög i st. f. Gemsjö, Görröd i st. f. Djurröd, äro alls icke några . sällsynta undantag i hr Sidenbladhs omkring 3000 namnformer omfattande lista. Åtstkil ji liga synas väl tratsa hvarje förgök till re-staurering, men att den med det vida väg-: nar större flertalet bör kunna gå för sig,s synes os8 hr S, hafva på ett öfvertygande: sätt visat. 1 Men, med det redan anförda är dennal: l J K ä föföjstringens ylldmark unnau ej uppmätt. Dot återstår att skärskåda de onödiga dubbelnamnens snår, hvilket befinnes vara, äfven det, ej så litet. Om vi ej hit räkna de fall, då socknar på dej gättet konna sägas hafva dubbel lt namn, att vid sidan af den riktiga före .