Aftonbladet – 10 januari 1874, sida 2

Den gamle kabinettskurirn. Berättelse, öfversatt från Chambers J ournal af Georg Scheutz. I vår tid bestå kabinetternas och diplo maternas depescher mest af telegrammer; kabinettskurirerna medföra sällan annat än de i diplomatisk form bragta resultaterna af hvad som långt förut är afslutadt och uppgjordt — tjocka pappersluntor, hvilkas framkomst en dag förr eller senare anses af ingen vigt. I mina yngre dagar var det helt annat. Kabinettekonseljer kunde då sitta tillsammans, timme efter timme, i väntan på vår ankomst; ambassadörer trädde oss till mötes på trappan till sina palatser; anblicken af en kabinettskurirs brådskande färd igenom en stad var nog för att bringa stadens alla klubbar och kaffesällskaper i bestörtning. Vi hade också någonting att wmträtta på den tiden. Om en kung eller en ;kejsare hade fått ett anfall af migrän; om en minister såg misslynt ut — vipps måste nå, son af oss svänga sig upp i sadeln och sätva af genom storm och urväder, natt och dag, utan rast och ro, tills den vigtiga depeschon var behörigen aflemnad i välbehålfet skick; — i hvad skick kuriren sjelf kom fram, derom var aldrig fråga. En tvist eller ett girtermäål inom ett regerande hus blef för ose en anledning till de förfärligaste ansträngnin gar; jag glömmer aldrig hur många gånger jag ridit mig halfdöd och varit ge nomvåt af snöslask, derför att kejsar Nikolaus råkade bli osams med sin bror Kon stantin, och derför att donna Maria skulle förmälas. Men act var ändå ingenting mot hvad som hände mig en gång under en ku rirfärd mellan Petersburg och Paris. Jag hade redan tillb ragt några år på lands vagon; jag hade gjort Ne känd för min fintligt att undanrödja tilhälllga hinder på en 108a och att kringgå verkil8a försåt eller