Aftonbladet – 9 januari 1874, sida 2

väl fyllda koffertar, men Samuel Greenwood ville ej gifva med sig, hvilket Frank i det hela taget ej brydde sig stert om, Tag kan i hvilket fall gom helst bosätta mig i någon stad, sade den unge mennen på sitt bekymmerslösa sätt, och lefva der på de femhundra pund om året, som jag järft efter min stackars mer. Det skulle viset varlt mycket roligt om vi kommit öfvåreng och du bkjelpt oss att restaurera det gamla Rudderford Hall. Men som den saken ej låter sig göra, så skola vi ej vidare tala derom; men hbungra tänka jag ej vi skola komma att göra ändå Samuel Greenwood grälsåd och svor en stund, men gaf slutligen med sig. Han begaf sig till mr Champion, likt ett oferlam, mon kom ganska flat tillbaka. Han bade funnit mr Champion bersdd att gerna glömma de båda famiijernas olika samhällsställning, Han gat sitt bifall till giftermålet, skänrte sin dotter i hemgift femtiotusen pund och dessutom juveler för minst tjugafemtusen punds värde — och mr Greenwood som trott honom vara en tiggare. Det har endast varit ett infall af mig, att lefva så här indragets, sade han; jag tyckte om att spara af mina öfverflödiga inkomster, för att derigenom förgkaffa mitt enda barn, en för hennes stånd passande avin gUt? Christabel och Frank blefvo följaktligen gifta, och de hörde just till det slags ma kar, som hela lifvet kunna vara lyckiiga med hvarandra. SLUT,