Aftonbladet – 9 januari 1874, sida 2

hvilken han så många gånger hört talag, som spökade vid Old Rudderford Hall. Han släppte sin käpp cch mumlade en bön. Men bullret, som framkallades af käppens fall mot ekgolivet, vackte fÖhristabel ur dvalan. Hon ropade högt till och stirrade förvirrad på manner. Hennes rop löete förtrollningen, han rusade genast in i korridoren och tryckte hårdt sin grofva hand I ötver hennes myr, s Ja så! är det ingen annan än ni, min unga dam ? utropade han med qväfd röst, Häll ni munnen annars skall jag minsaren tysta er med min fällknif. Jag undrar just hvarför ni ströfvar omkring så här dags på 3 Jag kan väl tro att pi sprioger efter den der besynnerliga figuren, som för några timmar sedan snokade omkring här uatanför. Kom ni, mitt noga fruntimmer, och gå beskedligt in i ort rim igen och lägg er ej i hvad som ej rör er; jag har mina göromål att uträtta här, jag. Under tiden hade han knutit en tjock blårutig näsduk för Christabels mun — hon var änna ej riktigt vaken — och drog just upp en annan ur sin ficka för att binda hennes händer, då en sönderglagen ruta klingade bakom honom och Frank Greenwood, som krossat fönsterbågen, sprang in i rummet. Kärleken är, som hvar man Vet, full at inbillningar och farhågor, Sadan Frank väl hunnit öfver ängarna, återvände han till Old Hall, ty han kunde ej upphöra att tänka på den besynneriiga figur han sett smyga deromkring; och han kom just lagom för att befria sin fästmö ur röfvarens våld och rädda de Cha apiopska diamanterna, en ganska värderik del hustrus hemgift, Tjnfven var verkligen den förut omrämde af hans tillkommande