Aftonbladet – 8 januari 1874, sida 2

Hur ljoft det var att uttala detta nam och hur ljuft det var att höra det uttalas Detta är en njutning, som endast tillhör ung domen och då man först upptäcker att mai älskar och är älskad tillbaka. Jag är viss på, Frank, att din far aldrig går in på vårt giltermål. Jo, det skulle just falla mig in att be om tillåtelse dertiil! svarade den unga man en, Han borde tvärtom bli stolt öfver mit giftermål med en flicka af en familj med sö gamla anor. Men vi äro så fattiga, invände Christa bel, åtminatone aå — Ett lif follt af kärlek min älskling, är bättre än pengar. Jag kan ju längre fram kalla mig Greenwood Champion; det skulle ja ståtligt ut på våra visitkort, eller hur elle ? De hade nu kommit i skuggan af de väldiga träden; ej en ljusstråle syaves i det gamla huset och alla de lägre fönstren voro väl förstängda med tunga ekEluckor. De gingo ej till stora ingången, utan till en mindre, hvälfd dörr, der David ringde på En klocka, hvilken ga! från sig en så gill klang, att den säkeft hördes på ganskalkngt afstånd, Till Frank stora belåtenhet dröjde det gauska länge innan någon komoch öpp: nade; under tiden hviskade han gladatramtidsplaner i Christabels öra, alldeles som om de vari: förlofvade i minst ett års, tid och David, klok som altid, stod hela tiden pch betraktals uppmärksamt den med murgr ön: beklädda muren, liksom han räknat srjart varnes bon deri, Sintligen kom: någon, allioles för fgart enligt Franks smak. Toffolbeklägda fötter hörde: på stenläggningen, en darrande hand famlade med läs och riglar, och C-vcen öpp