Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

ingar. Hon kände sig nedslagen, då honj änkte på sin tarfliga garderob och hvilken slät figur hon skulle görs inför den rika Miss Perkington, och red långsamt, tankfull och allt annat än lycklig, hem igen. Jag förmodar han skall gifta sig med henne;:sade hon till sig sjelf. Detär alk leles som pappa sade i går afton; rikt folk önska ej annat än att mer och mer öka sina rikedomar. Han skall utan tvifvel ta henne vill hustru och köpa någon stor och präktig pgendom i granskapet, och säkert får jag se lem rida förbi mig på sina ståtliga föllplodshästar och skratta åt gamla stackars Silpin. Vid denna sista tanke böjde hon sig ned ill sin gamla häst och klappade ömt hans afvud, och en barnslig tär föll ned på hans ;rå man, Hon var likväl ej stort mer än tt barn; men Frank Greenwood hade alltid varit så vänlig och uppmärksam mot henne, och hon kunde icke undertrycka en pinsam smärta vid tanken på att hon icke mer fick tänka på honom och att han skulle tillhöra miss Perkington. Pappa, har du någonting emot att-jag I afton går och spelar croquet vid... vid bya Hall? frågade Christabel blygt, då far och dotter tillsammans intogo sin middag. Något deremot? Du vet ju, mitt barn, att jag äfskyr den der familjen Greenwood — han hade knappt sett dem tre gänger inder: hela sitt lif — men det skulle vara lla af mig att förbjada dig ett dylikt oskytligt nöje; det är ja inte någon bjudning ler ? Ack nej! visst inte, pappa. Det är enlast Rosa, som bedt mig komma dit, då jag nötte henne ute i morse. Kom ihbög en gång för alla, att du på nga vilkor får actaga en bjudning till ae