Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

aftnarne äro ju så långa och ljusa denna årstid. Det är bra sent, svatade Rosa, under det hon jagade bort en fluga, som satt sig på Gilpins nos, Om du nu nödvändigt skall stanna hemma och se på när din besynnerliga, gamla pappa äter sio middag, så måste du dock bestämdt komma till oss sedan. Kom bara. ihåg, att vi vänta dig senast klockan åtta. Jag skall skicka Frank att möta dig då.v Nej, för all del! gör ej det, ropade ChriBtabel. Jo, det gör jag bestämdt. Han skali, som jag sagt, möta dig på slaget åtta vid er port. ; Christabel red längsamt vägen fram och Rosa Greenwood gick bredvid henne, lifligt berättande om den märkvärdiga Miss Victorija Perkington, hviken egde dea förmånen att som enda dotter till huset Perkington Tanberry disponera öfver ofantliga tillgån gar, i jemförelse med hvilka den rika Miss Greenwoods nålpenningar blott var en lapprisumma. Du skulle se, Christabel, så många klädningar hon fört med sig hit, blott för dessa tio dagar! utropade Rosa. Hon har en koffert nästan så stor som ett hus, och hela hennes toilett är förfärdigad af en fransk sömmerska, som bor vid Braton-Street. Ibland annat skall du tro hon har en tjocktrådig, svart sidenklädning, hvars alla puffar och garneringar äro monterade med tre tums breda äkta spetsar, värda en hel förmögen. het; ja det är en alldeles förtjusande klädning ! Christabel tänkte på sina juveler och önskade att hon skulle kupnat förvandla några af dem, hvilka hon ju i alla fall ej skulle få bära förr än på sitt bröllop, i sidenkläd