Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 3

Ett och annat om svenska bokhandelsförhållanden. IL Vi ha ofvan i förbigående anmärkt att man stundom får i våra tidningar se ej blott ganska vackra och befogade önskninsgar uttalas för bästa möjliga pris å böcker, men någon gång äfven ogillande an märkningar öfver förment alltför höga pris, äfven der dessa i verkligbeten äro ganska låga. Mon när dylika obefogade anmärkNingar kunna framställas af personer, hwilka dock antagligen böra ega någon kunskap om bokhapdelsförhöllanden, Bö är det icke underligt, om dylikt klander ännu oftare och skarpare uttalas af enskilde, med bokhandelsförhållanden alldeles obekanta kunder. Sålunda har, särdeles i en och annan landsort, utbildat sig till jargon ett tank löst prat om dyra bokpris. Hvarje bokhandlare torde kunna omtala exempel härv :; och vi skulle kunna i denna väg anföra mångt och mycket; men sådant skulle föga gagDa, hvadan vi här endast vidröra ett par enstaka oxempel. Sålunda ba vi varit i tillfälle att se och Sranska förlagskostnadsräkniogen för ett svenskt originalarbete, å hvilket, vid en upplaga af 2000 ex. förläggaren af.sgärskilda abledningar låtit förmå sig att ställa priset ah lågt, att I det närmaste hela upplagan behöft inom ett år slutsäljas redan blott: för kostnadernas betäckande, utan salt beräkning af handelsvinst och ersättning för nedlagdt eget arbete. Priset var ock sådant, att samma bok, med liknande utstyrsel, säkerligen skulle, om utgifven i Norge eller Danmark; kostat minst 3 å 4 gånger det svenska boklädspriset, utan att någon skulle ansett detsamma för högt. Ja, äfven i Sverige skulle de boken åtföljande illustrationer och bilagor, om särskildt ut gifna, icke ansets högt betalta med hela det åsatta boklådspriset, de 12—16 text arken i stort 8:vo oberäknade. Men detta hindrade icke att i en tidning, der man el jest i allmänhet har reda på sig, vid en i öfrigt mycket berömmande anmälan, kla gan fördes öfver det orimligt höga priset; och det var då ej att undra, om enskilde bokköpare, äfven sådane som eljest borde anses sjelf-tillräkneliga, ännu högre attalade ett dylikt klander samt uppmanade köplystne att göra strike mot ett pris, hvilket i verkligheten ej var hälften af hvad det borde vara och i allmänhet för likoande arbeten och utstyrgel var. Och på samma gång hördes röster som vinaste att tala om det allt för ringa honorar, förf. erhållit ehurn detta ej blott var till hans fulla be lätevhet, utan äfven måhända högre än på något annat ställe blifvit, i likeande fall, betaldt. — På enabanda sätt ha vi förnum. mit huru rent vetenskapliga verk af framstående veteuskapsmän ansetts för dyra, äf: ven der priset varit öfver höfvan lägt, ja att framstående vetenskapeidkare, på samma gång de i enskilda bref uttalat de mest amplaste loford öfver så innehåll som utstyrsel, ofta uttala den önskan att, vid en otvifvelaktigt snart erfordelig ny upplaga, man måtte söka få priset något billigare — och detta der verket i fråga kostade föga mer än hälften af det eljest för liknande arbeten i Sverige vanliga, i alla fall ytterst låga. Ja, icke sällan får man höra förnumstiga bokköpare anställa jemförelse mellan prisen ä verk: spart sagdt praktupplagor, der författaren erhållit drygt honorar (i ett par oss specielt bekanta fall uppgående till 1000 rår rmt för tryckt ark) med t. ex. sLäsning för tolket eller statens Läsebok för folkskolan, hvilka, tryckta på papper af n:r 3. utgifvas med offentligt nuderstöd och ej ringa uppoffring af utgifvarne. , Nu borde visserligen sortimentbokhandlarne, hvar i sin stad, uppträda emot en