Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 3

dylik jargon samt, om de sjelfve någo . känna om bokhandelsförhållanden, beriktig: (dylika skefheter. Men detta sker alltfö litet, standom i följd af bristande sakkun skap, stundom ock af obehörigt undseend i för person. ,! Huru ofta ett dylikt beriktigande, ett dy likt undanrödjande af missförstånd, kan er fordras, ej blott i fråga om dussinmenniskor. Jutan äfven för framstående utmärkte män: ; derom torde hvarje skicklig, uppmärksam Joch erfaren bokhandlare nogsamt ha för Ivärfvat insigt. Vi vilja här endast påpeka ett fall. som ligger öppet för hvar och en. IMosn läser i Tegners nyligen utgifna bref vexling med Brinkman Tegners beskärmel ser öfver den usla bokhandeln samt öfver alla med. bokafsättningen förknippade af. bränningar. T. klagar att bokhandlarne, Iför spridning af hans skrifter, måhända skulle nöja sig väl med femtio procent af försäljningssumman; men med vilkor att aldrig utbetala de återstående femtio. Nu är visserligen sannt, att bokhandeln äfven i våra dagar, samt ännu vida mer på den tid. hvarom här är fråga, lemnat mycket öfrigt att önska. Hvad distributions-(spridnings-) kostnaden beträffar, så minnas vi, huru för något mer än 40 år sedan det då unga bolaget Schmidt komp. i Kristianstal (Schmidt, Hjertman, Lovn, Littorin) erbjöd 40 procent för spridning af bolagets den tiden ganska säljbara förlag, med vilkor att distributören skulle stå ansvar och del eredere, utom för brandoch sjöskada; samt att denne ej ville derpå ingå. Med dåvarande kommunikationer samt illa organiserade bokhandel: var förläggandet ofta ett slags lotteri. Men Tegners svåger, den hederlige, ehuru kanske nog öfverdrifvet försigtige Myhrman, spred Tegners arbeten utan allt arvode och utlemnade endast undantagsvis något i kommission samt gaf äfven vid kontant betalning sällan mer än 15 procent rabatt. Härigenom hände, att i aflägsna orter boende bokhandlare, som för boktransport nödgades anlita dels mycket dyra, dels kanske stundom rent af olagliga transportmedel (t. ex. postiljonerna), vid försäljning af Tegners skrifter hade ingen prorision. Naturligtvis gjorde de ock ingenting att främja spridningen; och säkert är att denna, skött litet mera affärsmekaigt och liberalt, skulle. den tiden varit mångdubbelt större samt lemnat förf. en vida större behållning, än som nu skedde.) Klagomål och klander, sådana som de här anförda och antydda — såväl otidigt prat om för högt pris, som författares och öfversättares veklagap öfver för JAga hondrarier och för höga bokhandelsprovisioner — skola väl efter band försvinna. Men nog kan det vara i sin ordning, att sortimentbokhandlaren i sin mån medverkar till en bättre kännedom at verkliga förhållandena samt till undanrödjande af missförstånd och missuppfattning. Härtill fordras dock, att han sjelf skall närmare intressera sig för sitt, rätt fattadt, ädla och ansvarsfulla kall samtförvärfva de insigter och den sakkunskap, som, i förenivg med pligtkånsla och fosterlandskärlek, äro grundvilkor för en gagnande verksamhet deri. Han akell då icke, såsom väl nu understundom händer, af okunnighet låta missförstånd rota sig inom sin kundkretg, och ännu mindre läta komma sig till lagt att af undsesgde eller af vrånghet, främja och underbålla dylikt missförstånd. Man bör ej glömma, att höga och låga vris äro relativa och konventionella begrepp. Måpsen som finner en flaska dyrt champagoe, en låda Havannacirarrer, en fin middag, billigt betalta med belopp som kanske öfverstiga hela hans årautgift för böcker kan andra sidan finna ett par rik: pe NN 3 a —-sualor alltför Tf den banta bro ehurn denna kon skänka -: . es Och åter omläsas samt ajutving åt många, då cigarrerna vemod försvinna i rök, utan att efterlemna någet minne. Och mången sybarit förstår sig på böcker ungefär lika mycket som den köggreflige betjeuten, bvilken, då han förgäfves efterfrågat makulatur i Wiborgs boklåda. begärde få tala med magistern sjelt., samt uppmanade denne att snart trycka makolator, hvarpå visst skulle bli god och övande afsättning. En: pris-evalvation i punsch, champagne, tigarrer m. m. kan ofta görs bokprisets billighet klar, ) Naturligtvis kunde man den tiden, ännu mindre än nu, betala några höga författarearvo den, med utsigt att sådana skulle kunna återbetala sig. Att Tegnår dock bärutinnan stod i ett mera lyckligt undantagsförhållande, är nogsamt kändt, och han skulle, om han ej af grundsats undvikit hvarje uppgörelse af denna art. säkerligen kunnat erhålla vida mer af en förläggare, än han skördade genom utgifning på eget förlag. Mot slutet af hans jordelif fiordes honom mer än ett antagligt anbud rån svenska förläggare. Sålunda erbjöd en förläggare. såsom vi specielt hafva oss bekant, år 1842, genom d. v. hofpredikanten och konsistoriinotarien, sedermera prosten i Fellingsbro, E. M. Tegnår, en kontant summa af 50:000 rdr för förlagsrätten till Tegners skrifter i 8 års tid, räknad från utgifni tidane danne 4ådahaankns a 2 RR