Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

Från denne sans peur jag mig gerna vänder till honom, hvars valspråk var sans reproche. Vid Frohsdorf kanske sig dagen tänder?... Ack, liljor ni få ej i armband och broche. Ej passar mer en Louis dix-huit, ej jakobinisitn, öm ock i hvitt. Hvarthän mina blickar då vända mera? Kanhända på balfön sig delar skym?... Nej, lejonet sofver ju på Caprera, och endast i bronzen nu står för vår syn vid Italias sida hög och mild, Cavours, den odödlige dödliges bild. Och långt bort i Vester än finnas trälar, Om ock slafveriet sin udd nar mist, och ingen väl Lincolns ande besjälar och ingen utjemnar den gamla tvist, och ingen erbjuder sin arm och sin skärf, der det gäller frihetens riddarevärf. Hvar skall jag då finna den man, som tiden och hennes fordran till godo ser, som djerfves att kasta sig in i strigen och de gamla skrankorna bryta ner, som tidens talan vill föra ut och gifva frågorna svar till slut? L.v EK