Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

Bterstär ej mer, än att tacka för 1873 och ödska ett godt nytt år! LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Thorild i ny belysning. — Norsk litteratur. — Notiser. ——— Thorild i ny belysning. Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf 1II:s död af Gust. Ljunggren. Första delen. Inledning. Keligren. Leopold. Thorild. Til och med 1792. (Lund 1873. C.W. K. Gleerape förlag.) . Svenska akademiens handlingar; 48.:de delen. Om den estetiska betydelsen at Thorilds strid emot Kellgren och Leopold. Afhandling af Bernh von Beskow. Sasdsboba 1873. P. A. Norstedt ä Böner. Just i dessa dagar bar, såsom vi redan i korthet påpekat, en upplaga af Thorilds samlade skrifter börjat utgifvas af hr P. Han selli. Det passar derför alldeles förträffligt, att de båda vViärderika litteraturhistoriska bidrag, som gifva oss avledning till denna uppsats, just nu blifvit framlagda, Hrr Ljupggren och Beskow komma, ehuru på nägot olika vägar, till temligen liknande re sultat, att nemligen Thorilds betydelse för vår vitterhets historia blifvit af Atterbom med flere Väsentligt öfverskattad. Egentligen på räsoncemangets väg drager Beskow depna slutsats, medan Ljunggrea låter sina anmärkningar åtföljas af en stor mängd faktiska bevis, vitnesbörd om särdeles gam: vetsgranna och omfattande studier af i fråga varande tidehvarfs vittra historia. Der nya upplagan af Thorilds skrifter ioledes, i temligen bjert motsättning till dessa kritikeng rön, med ett förord af Thorilds enka, författalt 1836 för en då tillämnad ny edition af hans skaldestycken. Till formen något pompös, gifver deuna inledning allmänketen långt ifrån en riktig föreställning om föremllet, och utgifvaren hade väl snarare Söta ef bilaga kunnat meddela detsa för makans känslor hedrande aktstycke, än ställa detsamma i spetsen för det för öfrigt myc ket berömvärda företaget att i en korrekt och med flera hittills okända alster ökad tipplaga förvara Thorilds skrifter åt efterverldeB;: ; . Såsom titel angifver, är prof. Ljunggrens arbete egnadt icke uteslutande bt Thorild, utan åfvön åt Kellgren och Leopold — obe: räknadt est inledande kapitel, deri redogöreg för adertonde seklets npplysning — men af bokens 600 sidor kondla de 400 hufvud: sakligen om Thorild, och iörf. beriktigar i spart sagdt alla afseenden den vanliga föreställningen om denna himmelsstormatide nius. Som bekatit har Atterbom con amore tecknat Thorilds bild, och det skulle vid en flygtig betraktelse kunna tyckas som om dervid ingenting vore att tillägga. Nyligen har emellertid prof. Nybleus lemnat en förträfflig och i många fall ny utredning af Thorilda filosofiska hsigter, och nu visar sig äfven prof. Ljunggrens belysning såsom verkligen af bebofvet påkallad, hvarjemte litteraturhistorien ock bar skäl att minnas den ru offentliggjorda athandlingen af Beskow öfver samma kinkiga ämne. TI sitt brinnande nit för sina idealer tog nemligen Atterbom stundom sakförhållandena alltför litet med i beräkningen, och den Thorild, han öfverlemnat åt vitterhetens häfder, är nu reducerad till vida mindre, men ock vida sannare och naturligare propertioner. Högst et är att finna, huru förf. af Sven ska slate och skalder icke allenast förtigit mindre hedårande, fnen verkligt karakteristi ska drag hos sina gunstlingar, utan till och med uppsåtligen omredigerat deras bret och inteckningar 1) der han så fann lämpligt. Fhborilds personliga karakter står hos Åtterbom I en nästan öfvermensklig dager af idelhet. Ljunggren framlägger dock drag rån både hans yngre och äldre dagar, som visa att jemte en kanske mindre vanlig renvet i seder visade sig ock någon gång den samle Adam dels i form af utsväfningar, iels såsom ett hyllande af ändamålets heiggörande kraft i afseende på medlen 2) l ) Prof. Ljunggren har dels i Brinkmanska arkivet på Trolle-Ljungby, dels i Lunds universitetsbibliotek granskat några af Atterbom begagnade handskrifna källor, och dervid iakttagit ändringar i hans aftryck, som, äfven der de äro temligen menlösa dock kunna gifva anledning till misstankar om ärligheten i det större. Då Tborilds ungdomsvän Sivertsön (af Atterbom, säkerligen ouppsåtligt. förvexlad med kyrkoherden i Thorilds födelsebygd Lönberg) exempelvis säger: Här fick han (Thorild) smak för engelska litteraturen och i stället för det franska lätta i sin stil, blef han mera djup hädanefter, låter Atter-j: bom honom säga: Här fick han smak för! engelska litteraturen, den lösafransyska äcklade; och han blef mera din i sitt skrifsätt. Då Sivertsen förtäljer. att Thorild i ett bref, dat, Lund 1780. skrifver till honom: -Jag otrogen dyrkar Gud i naturens ljus och serj icke annat än ofullkomligheter och vidskePelser i det Gudaväsen, du tillbeder, så låter Atterboiii Thorild skrifva: Jag. otrogen, ser intet annat än ofullkomligheter i det Gudaväsendet, som du tillbeder. Dyrkar då jag ej Gud! Jo. af hela min själ; men i natu-i. rens ljus. Förlåt!s — Och af brefven från Thorild till Hylander, dem Ljunggren jemfört med Atterboms aftryck, är intet enda återgifvet i sitt ursprungliga skick. Som brof på smaklösa förändringar förtjenar framhållag3, att Atterbom låter Thorild skrifva rader ett besök i Halland: Jag såg solen en on ödemark. Men sol ändå! De å Upp 1 ov. A:s tillä rn te A:s tillägg och återfinnas icke i Th:s bret! ) Sälnnda gick Thorild, året Innan han Hade Lund, till nättrarden, öhuru han sjelf kände att Han hyökläde:; I href till Hylander yttrar han sjelf bland attiat härom: Om min handling är ett hyckleri, så är det det på samma sätt som all annan höflighet och försigtighet i umgänge med verlden. Jag tillstår, att jag darrade, då jag skref på listan. Men jag borde likaså väl göra det,