Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

.Iskulle kunnå bana sig väg till samhället I högre trappsteg. i Fråga vi efter våra förnämsta behof, si tillhöra de hufvudsakligen vår beklädvad Iutstyrseln af våra hus och våra lyxbehof Idet är våra smycken. Vi behöfva sälucd: ett förädladt metallarbete, ett förädladt trä arbete och ett förädiadt textilarbete, d.v.s Tbehof och tillgångar på material samman falla, hvad smidesarbete, träarbeten och tex tilarbsten angår, endast för smycken af ädls metaller och stenar behöfva vi utlandets rå materiel. Och tillse vi nu litet närmare, skall de visa sig, htt vi ha ganska goda utsigter ati med lätthet skaffa oss en marknad för vå: konstindustri, liksom vi ha skaffat oss den samma för våra råprodukter och vissa in dustriela branscher. Vi skola först betrakta textilindustrien. Jag bar i den nyss lemnade öfversigten af Wienexpositionees utländeka föremöbl inom konstindustrien specielt uppehållit mig vid den orientaliska frågan, frågan om den orientaliska ornamentikens inträdande i den europeiska marknaden, emedan den i ej ringa grad berör oss sjelfva. Det, som är det egendomliga för denna orientaliska, fråga är nemligen den stora vigt den lägger på den af formen mera obe roende, lugrafärgverkan; som framgär af de obrnira färgernas harmoniska och smakfuolla sammanställnieg. Nu, då denna orientaliska riktning så tydligen tar öfverhand i den enropeiska marknaden, är det tid att kasta blicken på våra egna nationela väfnader och andra textila arbeten och att i rätta tid få öga för att den genom gammal inhemsk tra: dition jast uppfyller de fordringar, man nu i Europa börjar uppställa: fordringarne om de obrutna färgernas harmoniska samman ställning, ja att vår textilindustri står i närmaste samband med den orientaliska färgprincipen. Men af fruktan, att ejelf måhända anses för partisk, skall jsg i stället för att sjelt skildra vår textilindustri, lita den ofta Ci terade Jacob Falke härom uttala sig. I sin öfversigt af verldsnutställningen i Paris 1867 uttalar han sig bufvudsakligen om våra textila ornament-former. Det är märkvärdigt, säger han, huru på dessa (svenska) kostymer på samma figur (frågan är om de exponerade figurerna i matioual irägt) ornamentets element, härstammande rån den grå forntiden, från Skandinaviens hedniska urtid, blanda sig med sådana, som tillhöra den närmast förflutna tidea, — Kring klädningar och lifstycken med de modernaste mönster ligga i hvitt och rödt virkade bälten med dessa ornament i vinkellinvier, som tillhöra medeltidens vestes gammadie (så kallade efter den grekiska bokstafven Gamnas form), sä att hvarje kännare skulle svära på, att de voro direkta medeltidsfabrisat. Blomstrade klädningar och hefvuddukar äro begatta med spetsbårder, hvilka i le genowmbrutsa ornamentens regelmässighet ikna 16:de ärhundradets mönsterböcker; hels len franska periodens i 17:de och 18:de seket öfverlastade (wiiste) spetsornamentik, från wvilken vi ännu tilldels skola söskämpa 088, jar gätt spårlöst förbi dessa arbeten, På röstdukarne finnas perlstickerier i runda ch längdragna rader, hvilkas teckningarl, stjernor och andra geometriska anordingar kunde förskrifva sig från 13 hunratalets hispano-moriska konst; men det r (i sjeltva verket) ingenting annat än de aturenliga, just för detta material passande ch detsamma motsvarande och derför helt senom vällyekade mönster, hvilka vår missiktade smak försmår, för att i stället me elst samma material frambringa de afskyärdaste karrikatyrer af menniskor, landkap, blommor 0. 5. V. FESTER AASE