hem var honom så oväntad — hurn orättvis, burn oädel syntes honom icke nu hars köld emot henne! Madame Roche var en af dessa qvinrvor, som frnokta att ensamma möta en stor olycka. I sin första förskräckelse, då hon fick höra att Maries död var nära, skref hon brefvet till Cosmo, men iavan det ännu kunvis komma i sin egares händer, skickade hon ett bud till Norlaw med begäran att mrs Livingstone mätts komma och bistå heune vid denna för en mor så grymma pröfnisg, att se sit barn dö. Fru Martha, som under liknande förhållanden skulle tillslutit sin dörr för hela verlden, kom genast, allvarlig och lugn, vid bönerpa frön detta stackars sörjande hjerta. I denna stund elocknade den sista skymten at ovilja i fra Marthas redliga hjerta. Madame Roche hade förlorat flera barn. — Och jag har fätt behålla alla mina — Gud vare lof! — jag har aldrig varit pröt: vad af denna gorg, utbrast mra Livingstono med isnerlig, djup tackeamhet. Det var ej egentligen bennes kallelse att vaka vid sjuksängar och stöda de svaga, men hon gick utan tvekan, ehuru hon mäste lemna Huntley, Ionan modren skickade detta bud, hade Desir6e, som bättre än de flesta förstod mrs Livingstone, tidigt på morgonen, då alla trodde, att hon efter nattens vaka sof, sprungit till Norlaw för att meddela fru Martka att bref hade afgått till Cosmo; -det fanns således ingen anledning till missnöje mellan den sörjande familjen vid Melmar och den vid Norlaw.