Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

mål. Han led vid föreställningen om huru depna veka, känsliga, förvillade själ snart skulle stå inför Gud. Nu kunde all den kärlek, allt det ömma deltagande, som ett allt fördragande modershjerta på henne slösat, icke leda ech hjelpa det ringaste. Nu såg denna ömma men svaga mor huru den skatt, som varit benne så kär, halkade henne ur händerna för att-af henne ej åter: ses förr än hon måhända en gång skulle svara för sitt sätt att vårda dessamma. Madame Roche kom de bäda resande till mötes vid porten. Hon var icke så häftigt upprörd som Cosmo fruktat; hon torkade blott oupphörligt tårarna ur sina ögon. Vid åsynen af Cameron utropade hon lifligt rörd: Ack, min vän, detta är en stor godhet. Gud skall löna er! Följ rig till henne; tiden hastar; mitt barn är döende. S Cameron svarade icke ett ord; han lade blott ifrån sig sin hatt och följde henne med tysta, varsamma steg i den mattbe lagda trappas. Como följde med till dör: ren, men gick ej in i den sjukas rum; ban kastade blott en biick dit in, då dörren upplästes. Förunderligt starkt greps hans sinne af hvad han derinne såg och hörde. På ett litet bord vid sidan af. sängen läg uppslagen den gamle Huntleys af Melmar stora familjbibel och vid bordet satt fru Martha allvårlig och mild och läste för den sjuka, som dödsblek cch af:ärd låg med händerna sammanknäppta på täcket och lyssnade med en uppmärksamhet till det yttersta spänd. Nära invid fru Martha låg Desirbe på knä med blicken riktad på sin syster. Denna syn, som endast några sekunder visade sig för Cosmo, innan dörren åter tillslöts, rörde honom djupt. Han kastade sig ned på on fönsterbäck i korridoren och gömde ansigtet i gina händer. Hans mors närvaro i detta