Aftonbladet – 22 december 1873, sida 6

nin afsigt att gripa in i debattens egentliga sång, men då den föregående talaren gifvit mig tt odd saknadt tillfälle till att komma i peronlig diskussion med honom — ett nöje som jag cke haft sedan 1866 — vill jag dock svara hoom för att med några ord beteckna min ställling till hans parti och den föreliggande lagen. Hr Gerlach hörde förr (1848) till samma politiska grupp som jag. Då jag också utom politiken stod i ett närmare förhållande till honom, har jag utan möda kunnat bilda mig ett omdöme om hans ställning. Han påverkade mig då med sin fina öfverlägsnaande och sin vältalighet och till följd deraf inträffade korta ögonblick, då vi voro af samma mening. (Skratt.) Så ofta detta hände. föreföll det mig, som kände han en viss harm) öfver, att någon hade samma åsigt som hah och en ny meningsskiljaktighet uppstod då. Vårendrägt varade aldrig länge. (Skratt.) Det gifves rikt folk, som kunna tillåta sig den lyxen att hafva en drägt eller en vagn af den beskaffen het, ått-de äro unika i sitt slag. Så går det äf-4 ven med personer, som äro så andligen rika, att de vilja ha sina meningar för sig sjelfva och icke tåla, att någon delar åeras åsigter. Hr Gerlaeh har således aldrig velat prisa någon som helst period-i den preussiska historien. Han vill icke gifva Fredrik II tillnamnet -den Store-, af nvilka skäl behöfver jag knappast säga. Hvar ken Fredrik Wilhelm IT eller Fredrik Wilhelm III hafva hans bifall. Det enda tidskifte af Preussens historia, som hade hans fulla bifall, var! början af fribetskriget år 1813; om han efter slaget vid Leipzig ännu var af samma me ning, vågar jag icke säga. Säkert är det, att hvarken tilldragelserna år 1848 eller ministåren Mantenffel och ännu mindre den nyaste tiden äro efter hans hufvud. Jag tror, att den ärade tar laren sjelf skulle vara i förlägenhet, om hav skulle säga regeringen, hvad han egentligen begär af oss. an befinner sig i en isolerad ställning likasom på en polar der det icke är plats för någon annan. e fordringar han tyckes ställa på staten äro af den art, att de egentligen endast kunna uppfyllas i Kyrkostaten. (Stark rörelse och oro i centern. Bismarck vänder sig till dem, hvilka afbryta honom.) Mine herrar! Det står er fritt att vederlägga mig, men icke att gifva luft åt eder ovilja i hvarjehanda oartikulerade ljad. (Ny oro.) Desse herrar fordra alltid, att man skall respektera deras öfverty gelse, men visa icke de evangeliske kristne samma konsideråtion. (Från venstern: Mycket sant!) Det är vi, som sträfva efter fred, mera än I gören; men I bören icke glömma, att vi lefva i en stat med två lika berättigade tfosbekännelser. När hr Gerlach citerar ming ord från 1848 och tillägger dem en så stor betydelse. hvarför vill han då icke tro mitt nuvarande. lefvande ord? Eller skola vi kanske antaga, att icke den ärade talaren utan jag blifvit ålderdomssvag och slö? (Mwunterhet.) Jag har nu i tolf år stått i spetsen för en statsstyrelse, som började under mycket svåra förhållanden. Jag är mycket nöjd med, att man för hela denna tid icke skall kunna säga, att jag i min uppfattniovg af förhållandena och mitt bedömande a. de politiska tilldragelsernas gång och utveckling misstagit mig särdeles mycket, och det skulle derför vara obilligt att fordra af mig, att jag på hela tjugufem år icke skulle ha ändrat åsigt. Det är icke min sak att vara partiminister. när jag leder staten; jag har Yärt att låta min personliga öfvertygelse stå tillbaka för statens kraf. Att vilja genomdrifva sin personliga vilja och åsigt i allt, äfven om staten skulle gå under derpå — detta är en tyx, till hvilken jag icke har råd. Hvad talaren sagt om -narrskeppet-. har jag åbört med verkligt nöje; men det förefaller mig tvifvelaktigt, hvem som sitter i narrskeppet. (Stor munterhet.) Det är min öfvertygelse, att staten behöfver en lag sådan som den nu föreslagna, och det är min fasta vilja att genomföra den likasom så mycket annat. hvilket jag genomfört, hvilket icke öfverensstämde med de politiska åsigter, jag hysteimin ungdom. Jag, mine herrar. ären statsman. som disciplinerar mig sjelf och underordnar mig allt hvad fäderneslandets välfäfd och fred fordrar. (Stormande bifall från venstern.) Hvad är, mine herrar, en politisk revölutionärs egentliga vä sende? Han säger: Jag ställer min !mening högre än lagens bud och vägrar derför attlyda: jag har rättighet att göra uppror. Mig synes. att den föregående talaren, som hör till domareståndet, . borde ihågkomma, huru detta stånd td till väga år 1863: under långt svårare för ållanden, då regeringen måste utfärda en tvångs lar pa IfPadrAkasMinA hersar. gt ÖREN Ae dan, utan hvad som är gjorde till gagn för staten och dess intressen, Jag har förut ofta ipolitiska diskussioner sett en förebild uti och ML dat mig efter den föregående. talaren; jag vill nu bedja honom att möjligen å sin sida — ty har nu en lång tid varit statens förste emstsman och har kanske i denna egenskap en auktoritet, som tillkommer mig personligen — af mig lära en viss grad af blygsamhet, i det jag låter min egen öfvertygelse träda tillbaka för det allmännas fordringar. (Långvariga och ihålliga bifallsyttringar från venstern och hyssjningar från centern.) I England har efter en längre tids förberedande diskussioner och möten den 11 dennes en liga af arbetsgifvare (A4sociated Employers League) konstituerat sig i syfte att motarbeta den tryckning, som utöfvas af de s. k. Trade Uniens eller arbetareföreningarna, Bland de ledanda medlemmarne nämnas Marshall, Crossley, Ash Worth, Akroyd, Salt och andra framstående affärsmän. Det antal arbetare, söm föreningens medlemmar sysselsätta i sina fabriker och verkstäder uppgifves till öfver er million. Den 13 dennes infarr putatior frin den nya förenings lam t:led mötorsa Thomas tazley h Edmund Puwutf Il cposen hos I ;ikeciinistern Lowe och förelade honom do vigtigaste punkterna i sist program, Ministern uttalade ingen bsigt om saken; man 1 frade att de framåtälda bruideraa skullå tagas i nog grant öfyervägande i samband. med de argumentör, hvilka framställts af en deputation af Trade Unions, hvilka för eå månad sedan haft företräde hos hönor, Ligant närmaste ve är att genomdrifva gurka vandet af ätskilliga lagar till förmån för : 1 len arbetand klassen, som under de sena : ste åren antagits åf parlamentet, Doss mo I! Hiv är, att arbetsgifrarne icke mera. kunna l! notsta den tryckning, som utöfvag af ar. ! vetareföreningarna, så vida de icke sjelfve ssociera sig. Men genom en organisation, sådan som den nu grundlagda, hoppas de stt kunna sätta en oöfverstiglig gräns för wrbetsklassens fordringar. MENTOR Generalstaben. K. M.t har förliden fre-Å lag befallt, att nedannämnde generalstabsi fficerare skola från och med den 1 instunande Januari och tills vidare vid general ls taben tjenstgöra, nemligen: d Majoren i armån, kaptenen vid Vestgöta-Dals q egemente, stabschefen hos militärbefälhafvaren på ; totland C. O. Hittling; haha vid Göta artilleiregemente, t. f stabschefen hos inspektören fös avalleriet C. B. Munck; kapitenen vid fortifikaionen t, f. stabschefen vid 3:dje militärdistriktes År I Kleen. kantonen. sid: Manda owvtiltuko. do