Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

LAIRDEN AF NORLAW ), Mrs Oliphant. De hade ingen kärlekssaga att förtälja, mera än-den som redan var förtäljd. Kel pie såg de båda unga älskande lofva hyarandra trohet då våren ännu knappt hade framlockat den första skära grönskan. Desirkel! detta Hamn, som då Cosmo var en yngling, så hade intagit honom, ehuru den unga ficka, som bar det namnet, var honom obekant — föremålet för alla hans drömmar -bedan dess; — den fångna prinsessa, åt hvilken han förskåffat ett stätligt hem och guld, mera än hon någonsin kunnat önska; huru skulle denna ungdomsaro: man slutas annorlunda? Men åä detta skat var så naturligt och i alltafseende lämpligt, hvarför möttes de trolofvade på detta frön och på denna plats snart sagdt i hemighet? Jag måste säga din mor allt! Jag måste tala med henne denna dag! Jag är skyldig både mig sjelf och Huntley denna pligt, utbrast Cosmo, Jag uthärdarinte att ännu en gång-resa med mitt bjerta fällt af denna svartsjuka fruktan för min egen bror; — Jag vågar det inte, Desirbe! Jag måste tala vid henne i dag. Fruktan! svartsjuka! Ack, äu litar så ledes inte på mig, sade Desirbe. leende, Hennes hjerta klappade fortare, men hon var ändock icke orolig. Hon Höjde sin lilla, snöhvita hand mot vinden tills den glitt9) Be A. B. u:r 218—225, 227-281, 228—227, 220-—254, 256—272, 274—283, 286, 287, 289, 291, 292 och 29614).