Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

LITTERATUR-TIDNING. innehåll: Ny lyrik II — Jullittetatur IV. — Littetaturoch konstnotiser. oo Ny lyrik. Dikter of Elis Vilkelm Lindblad: Första samlingen. (Örebre. Abraham Bohlin. 1873, 1,50) — Sånger af Ernst Beckman. (Stock. holm. Ålb. Bonniera förlag. 1878. 1.75) — Fölkungaätten. Historiska dikter af G. E. eo I. Junker Carl. Stockholm. A. L. Normans förlagsexpedition, 1873: 1 rdr.) — Dikter af A.J. Grevillius. (Stockholm. 1878. P. A. Norstedt Söner. 0,75.) — Finska toner. En samling öfrersättningar och beurhinfar efter finskan af Rafael Herzberg: (Stockholm. Alb, Bonuiers förlag. 1873. 1,50.) — Livi Lenker. To Digter af Carl Åndersen: (Kjöbenhavn. Forlagtaf G. E. C. Gad. 1873.) — Fra min Ungdom af H. P. Hölst. (Ejöbenhavn. OC. A. Reitzels ForJag. 1873.) — Digte af Holger Drachmans Kjöbenhavn. Andr. Schous Forläg. 1872.) — Sange af Vilhelm Bergsöe. (Kjöbenhavns et af den Gyldendalske Boghandel, 1872. IL, De två dikter, som den äfvet ist syenska allmänheten väl kände danske skalden Carl Andersen sammanfört under det gemensafnmä pamnet Liv i benker, hafva det geimensåämt, ätt hifvädinkehållet i dem båda är, säsom skalden sjelf i en aniöärkning yttrar, en framställning af personlighetens tt veckling under kampen för fäderneslandets frihet och obetoende: Ur denha synpunkt sedd är den första dikten, Katbifkas, till hvilken ämnet bemtats ur polska friletakriget, vida öfverlägsen det senare. Markor BotZaris, till hvilken den bekante hjeltens från Misssionghl ödöm fått lemna stoffet. Ty i den förra är det eil Yörklig genom kamp vunnen utveckling, som skildras ej blott hos Kathinka, den sjelfuppoffrande bondhustrun, utan ockeå hos bennes man, Ladis lans, den ryssvänlige fienden till sitt eget landg adel, söm dock på sistone offrar sitt lif för den mest hatade södeä nn och — om ock i mindre grad — äfven hos devng sårade och flygtige ädling, Soltyk. Hos Markos Botsaris åter är redan vid diktens början den för sitt folk frihet allt uppoffrande hjelten fullfärdig, ty den Markos, som skickar bort från sig en älskande hustru och barn, för att sjelf gå till den Kerrliga kampen, är fnilt lika stor, som den hvilken genom att sönderrifva sin dyrbara generalsfull makt tystar åfänden och knotet hos de underordnade, ja, till och med söt den tappre, hvilken lik en ny Mucins Scevola trälger in i turkarnes läger och der sprider död: och fasa, under det han med sitt svärd sö: ker Mnstafa Pascha, samt efter sitt modiga dåd öfvermatinås och faller. För 028 har denna nya behandling af den grekiske hjelten ett särskildt intresse, emedan den erbju der ett osökt tillfä!le till jemförelse med den dikt öfver åamita Armne, som Nicander på sin tid skref. Denna seiarö, attt blott skildrar slutperioden af Botzaris ärorika lif, är, liksom nästan allt, som utgått från Nicapders hand, prakt. och klangfull och rik på yniaka och retoriska zkönheter, då deremot ndersens dikt är mer dramatiskt Jiflig; bättre målande karakteren öch i sin enkelhet mer verkligt gripande. Man jemföre t. ex. firsta sången i Andersens dikt, der afske: det mellan Markos och Kryseis skildras, med den ode till Ohryse, som Nicander låter sin Markos sjunga till cittrau, så inger man lätt skilnaden mellan de bäda dikterna. Likväl är denna Andersens dikt rikare på lyri ska episoder, bland hvilka vifästa uppmärksamheten på sångerna Indvielsen och Hellenernas Morgensahg2, än Kathinka, hvilken dikt är hällen i en enklare, mera episk stil. Alla sex sångerna i den samma äro förfat: tsde på samma versslag, då deremot versen i Markos Botzaris är rik på omvexling. Vi sluta med att anbefalla dessa dikter till våra läsares närmare bekantskap, Den af H. P. Holst nyligen utkomna dikt samlingen, under namn af Fra min tungdom innehhller, såsom titeln angifver, kt ekjlliga dels rörande, dels hufvudsakligen glada minnen från förf:s ungdomstid, förtäljda i bunden form, Hurnvida-denna varit den rätta för framlöggandet af en del visserligen ganska karakteristiska, men dock i sig sjelfva föga poetiska anekdoter, såsom t. x, de om Molbech och Oehlenschläger i sångerna Störrestreede och Tredie Gang i Livsfare, vilja vi lemna oafgjordt. Iandra sånger åter, såsom t, ex. i den humoristiska tecknivgen af en huslig scen hos Oehlenschläger, Huset i Oprör, är vVersformen deremot väl på sin plats och af god effekt. Värt totalomdöme om detta lilla dikthäfte är att, om der oökek ej möter oss a a rt a RANE a Ta a Ag a AS i ra