Aftonbladet – 20 december 1873, sida 2

Detta var således den make, efter hvilker Marie hela sitt lif tärdes af längtan! TRETIONDE KAPITLET. Det var, som vi redan sagt, sabbatsmor gon, men det var derför icke för alla e fridsam hvilodag, Ehuru Huntley Living stoneg första dag i hemmet och ehuru de gjorde hans hjerta godt att åter se der gamla kära modern, var han i sitt sinne orolig och förströdd efter samtalet med Cosmo oci den sistnämnde, på sitt håll, var upprörd och olycklig, utan att vilja meddela sig til någon af sina närmaste, ett förhållande som modrens klara, svartsjka blick gansk: väl genomskådade och som lade ett molr öfver hennes vanligen så öppna, ärliga an sigte. En med förhållandena obekant främ ling skulle emellertid ansett det väl ord nade frukostbordet vid Norlaw som en me delpunkt för den vackraste och mest orub bade familjtrefnad och harmoni. Den blän dande hvita duken, korgen med sitt sköna bruna kornbröd och de goda hveteskorporna som Marget så väl förstod att baka, der höga blomstervasen fall af friska, välluk tande Junirosor, som stod midt på bordet och modern med en son på hvardera sidan båda blomstrande i ungdomens styrka och fägring, allt detta bildade den vackraste tafla man kunde skåda. Men ack, taflo1 säga icke alltid sanningen! Modren var orolig och missnöjd, icke minst derför att hon ej ens en stund och dag, sådan som denna, kunde känna sig fri från oro och tvifvel för jordiska ämnen; de unga männen TR äfven de, oroliga, hvar och en på sitt Emellertid sutto de här vid sin frukost, talande om likgiltiga ämnen, förenade och likväl skiljda åt; morgonens frid, bredd lik