Aftonbladet – 20 december 1873, sida 1

för sin äldsta bror ännu alltjemt familjens yngsta barn, den för dem alla käraste och som framför andra borde skyddas och bevaras för sorg och motgång. Nu stod ynglingen emellertid framför Huntley, lika lång till växten som han sjelf; den fina, halft barnsliga karakteren i det unga ansigtet fanne icke mera; det ljusa håret hade mörknat och läg i korta, krusiga lockar; de mörka ögonen blickade nästaa hotande och lidelsefollt framför sig, och han var synbart otälig ait få.gå vidare. Således ovillig att träffa sin bror, sin närmaste vän och na turliga beskyddare. Huntley tog Cosmo un: der armen och drog honom med sig till mot satta aidan af ruinen, Kan det verkligen vara din önskan att undvika mig? sade den äldre brodern med smärta. Hvad bar händt, Cosmo? Kan du inte säga mig det? Ingentiog har händt, så vidt jag vet-, svarade Copmo något högdraget. Hans för: sta mening tycktes varit att draga tillbaka sin arm; men om det så var, hejdade han sig och gick i dess ställe vidare bredvid sin bror, men kall och stel; med ett ord — på ett sätt, gom var nästan lika pinzamt som,en ovänlig bandling för Huntleys ärliga sippa, : Godt, jag vill då inte göra dig flera frågor, sade Huntley med en viss otålighet. sJag borde kanske ha erinrat roig, huru länge jag har varit borta och huru föga du kan känna mig. Men hvad är att företaga sig med denne Pierrot? Så vidt jag kan döma af min mors yttranden, blir han en ovälkommen gäst vid Melmar. Hvad grand har vår mor för att tro honom stå i slägtförbindelte med madame Roche? Hvad slags percon är denna madame Roche? Hvad ha pi allesammans här förehaft? Jag tycker