Aftonbladet – 13 december 1873, sida 2

Jul-Litteratur. I. Nornan är titeln på en ny julkalender, utgifven på F. Skogsbergs förlag. Don är mycket prydlig, en del af illustrationerna äro vackra och innehållet omvexlanda och värdefullt. Såsom titelplansch är anbragt en särdeles lyckad fotografibild af kvonprinsen. Bland de bellettristiska bidragen päpeka vi särskildt Ur ett bret från Kairo5, af Egron Lundgren; Vid en gatlyktas sken. skizz af Onkel Adam; Trollkubben. en skärgårdshistoria af F. Hedberg, Kung Erik, poem af Snoilsky och Harpan i Farm Namore, af E. Bäckström; Länesökaren, scenisk monoleg at Jolin. En god id6 bar varit att förse kalendern med en årskrönika, innehållande en resonnerande öfversigt af de förnämsta tilldragelserna inom vårt statsoch kulturlif under det tilländagående året (af A. Flodman) samt ftskilliga värderika. statistiska uppgifter, meddelade at K. Siden. bladh, — Sven för 1874 företer som vanligt stt manska rikhaltigt och omvexlande innehåll. Utom en titelvignett, framställsade enkedrottning Josefina såsom ung oeh vid henses närvarande klder samt ett stålstickaporträtt af kronprinsen finner man efterbildningar af G. von Rosens teckning Thare Jönsson Roog återvänder från riksmötet F Wes:erås. och Hellqvists tafla Thore sårar oförvarandes sin gon Svade, minnesteckning öfver J. P. Molin af CO. Lundin, af bildningar af Grand Hotell och nya post huset i Stockholm, minnesteckningar öfver L. J. Hierta ooa G. Scheutz, af OC. H. Ryd berg, Dödsvunor öfver undsr året bortgångnr, närkliga män af A. Krook, reseanteckjn. ningar af Sehlstedt m, m. — Margery Beade och Bedes bar mhertighet af förf. tili Jessicas första börs, Öfvers. rån engelskan. (Stockholm, Oo Kjellberg.) Denna lilla bok, med sitt såväl i typograiskt hänseende som yttra utstyrsel för öfigt temligen tarfiga uppträdande, är en rerklig perla bland äen till julen utkomna itieraturen, Bokena bjeltinna, som sjelt beättar aina öden, ar en fatttig arrendators lotter från grounskapet af London, som med ela den varma kärlek, hvaraf hennes ädla jerta var mäktigt, uppoffrade sig för sin nere brudor, för hans skull försakade egen veka, förskaffade honom en uppfostran öfer deras stånd och utverkade för honom illfälle att i främmande land skapa sig dem ramtid, hvilken han icke snsåg att Eng: and kunde skänka honom. Huru denne broer sedermera på det hjertlösaste sätt förekade henne, huru han förorsakade henne e bittraste lidanden och huru hon fördrog lit detta i kärlek oeh förtröstan — detta, kildras med den meströrande enkelhet och