Aftonbladet – 12 december 1873, sida 2

ta nr Pre RR EE RS RNE RR SE len fiendtliga här, som inträngt i Fraukri-va ke. Pourcet fördömde i de starkaste ordaag ett slikt föreställningssätt. Fädernesandets bästa står öfver alla dynastiska in-1e ressen — hären var Frankrikes och ickelnc jsarens, Dessutom hade Bazaine, såsom j ti! aren påpekade, officielt erkänt nationalti örsvarsregeringen, som han efteråt icke ville L: reta af. si Talet afslöts med följande ord: ! se Mina herrar! jag har slutat. Såsom om-jfö oud för det offentliga har jag nu en plåg-lär sam, men oundviklig pligt att uppfylla -—)m stt framlägga de punkter, gom I hafven attst jaga i öfvervägande. Det finnes, som I ve-ltz ten, tre hufvudpunkter i anklagelsen motsk marskalk Bazaine. kt Den första vidkommer fästningen Metzse öfverlemnande åt fienden. Vi anklaga mar-st skalken för att hafva gjort detta, utan attlar na uttömt alla försvarsmedel, som stodo tilllsi ans förfogade, och utan att hafva gjort alltds som pligt och heder föreskrifva. at Den andra punkten är, att han kapituley! rat i spetsen för en fältarmå sålunda, attsr ienna för operationer på öppna fältet af-er sedda här nödgades sträcka våpen. m Det tredje är, att han i spetsen för enra ältarm icke hade gjort allt hvad pligt och lin ira föreskrefvo honom, innan han inlät siglie . underhandlingar om kapitulationen. di Vidkommande första punkten bör mande märka, att marskalk Bazaine, som genoml:i kejserligt beslut af den 12 Augusti 187010c atnämndes till högste befälhafvare öfverd Rhenhären, var nödvändigtvis på sammajsi säng kommendant i fästningen Metz, detta l vi på grund af artikeln 4 i dekretet af den 13 vi Oktober 1863. Det är bevisadt, att han, ilv: strid med artiklarna 255 och 256 uti samma dekret och med artikeln 209 i krigslagarne, har öfverlemnat denna fästning till fienden, utan att hafva uttömt sina försvarsN medel och utan att hafva gjort hvad pligt). och heder föreskrefvo.. Denna kapitulation ställer marskalk Bazaine under art. 209 il, krigslagarne. P Vidkommande andra punkten är det ådaA galagdt, att marskalken den 28 Okt. 1870 undertecknade kapitulationen för sin fält-.,. arm och att denna på grund häraf måste j. sträcka vapen. Detta ställer honom under art, 210 i krigslagarne. R Lagen, mine herrar, är oblidkelig i fråga ! om brott af detta slag. Ingen ursäkt är fö tillåtlig. Om förmildrande omständigheter får intet tal vara. För att nyttja Napoleon I:s ord: Att lägga ned en fältårmås vapen b är mer än en kapitulation; det är en maktinkräktning, det är en förrädisk handling, k det är en feg handling. En general har in: gen rätt att öfverlemna sin här åt fienden; hans pligt är att strida till det yttersta. Ss Den franska lagen är grundad på dessa apphöjda känslor, och för att gifva dem ytterligare styrka har lagstitniogen förkla: rat, att domaren ofta måste hafva för ögoH nen en oböjlig regel, en sträng bild af oblidkelig rättvisa, på det att han må hafva till-. räckligt mod att uppfylla sitt kall och ej fo rifva vika för svaghet till men för lag och rätt. Till följd häraf påstå vi, 1) att marskalk Francois Achille Bazaine, Rhenhärens f. d. ifverbefälhafvare, är skyldig att hafva, d. 28 Oktober 1870, kapitulerat med fienden ch öfverlemnat fästningen Metz, hvars kommendant han var, utan atthafva uttömt allal7! örsvarsmedel och utan att hafva gjort allt af vad pligt och heder föreskrefvo honom; 2) utt samme Bazaine är skyldig att hafva jamma dag, den 28 Oktober 1870, i spet jen för en fältarm undertecknat en kapi-92 ulation, till följd af hvilken hans här ned IN ade vapen; 3) att samme Bazaine, innan han ti indertecknade denna kapitulation, icke hadel?2 rvjort allt hvad heder och pligt föreskrefvo wonom, Dessa brott straffas i enlighet med krigste agens artiklar 209 och 210. Vi yrka för 2 lenskull, att krigsrätten må döma marskal ? cen i enlighet med dessa artiklar. m OJ Följande dag, söndagen, öppnade den åtafri 2des sakförare, Lachaud, sitt försvarsta M dan började med följande ord: Är vär mest irorike soldat en förrädare? Allmänna åklaM aren vill, att I skolen svara ja och så-! unda lägga en ytterligare skam till alla råra olyckor. Måte vi efter tre års föropp gifva verlden ännu ett skådespel af vår isk nre tvedrägt? Endast svaga folk söka ettjej fer till slagtning. Låt oss erkänna våragi lyckor och manligt rusta oss för framti-ån len ! te Derefter uppläste han Bazaines meritli-re ta, som hörjar med soldaten i ledet och sö yktar med rearskalken af Frankrike. Till lenna lista fogade han två bref, det ena af ir 1848 från den republikanske generalen så Javaignac, som uttalade sitt förtroende tilljåt 3azaine, det andra af år 1850 från general Va Mac Mahon, som kallar Bazaine min bäste fö rän. Lachaud rosade den mandom Bozaine 12: isat på Krim och sökte rättfärdiga honom j ut ör förebråelsen att hafva i Mexiko samlat lik mätliga rikedomar och smidt förrädiska plada er. Fattig kom han dit och fattig deriti rån, medförande som sin enda skatt en ung, oc racker, högsint men fattig maka. Af Masi )E! nilian fick han visserligen ett jordagods,)de ren detta föll i fiendens hand. Lachaud jte! ppläste bref från kejsar Maximilian, kej-hö arinnan Charlotte, Napoleon III och mar-de kal Niel, för att visa, att Bazaine under)k ilttåget i Mexiko handlat som en redlig IHlan. ne Derefter angrep Lachaud grefve de K6. jäm atry och stämplade honom som lögnare derom ör att han påstått, att Bazaine genom sin j te! uttru iotrigerat, för att få ett befäl årtal 870. Det fälttåg, som pressen börjat mot ut: ;azaine, hade enligt Lachaud sin grund ilha vå ströskrifter, som öfverstarne dAndlau ) del ch Villenoisy hade offentliggjort mot Ba lör aine. Att denne skrifvit falska rapporterkö! Srnekade Lachaud likaledes, och att några j hel önder kunnat smyga in och ut ur Metzutk evisade icke, att Bazaine kunnat, om han kar elat, underhålla depeschförbindelse med re-bel eriogen. Att Bazaine i slaget vid S:t Priaf at icke i tid sände förstärkning till Can-och obert, vore förklarligt deraf, att man sagt! P onom, att Canrobert hade ingen förstärk.!en ing af nöden. Att han icke låtit rifvadyr issa broar var en löjlig anklagelse, ty dy-doc ka enskildheter tillkommer det icke en öt-rår erbefälbafvare atttaga befattning med, Ge-na eral Pourcet hade kallat Bazaine feg; men ker azaine var en hjelte, sem kallblodigt stått got det hetaste handgemäng. Lachaud pekadel de. V en af den anklagades epåletter, som ännu att w spår af en kula, och talade om det träd, !så ider hvilket Bazaine stod i slaget vid Gra-)far: lotte, och som öfver hans hufvud splittra 3 af en granat, Temps för den 7 dennes berättar, att förAn ttningskomiten ämnar uppgöra en konstiom tion utan någon bestämd karakter, sålstac t den kan passa lika bra för en monarki ty) m för en republik. Dufaure kommer attlin amställa detta förslag för nationalförsam.l.