Aftonbladet – 11 december 1873, sida 3

Ii rades nans förmögenhet; men Vid 15V ars Islut egde han 2 millioner dollars solidt ka tIpital. Om han då endast skött sin affär, Iskulle hans förmögenhet ganska säkert sti git normalt; men då blef han intressent i .Itre stora klädesfabriker, som genast utvid-Igades, ty alla industrianläggningar här skola li regeln minst hvartannat år utvidgas. Hela hans disponibla förmögenhet insattes i denra affär, och då han hade obegränsad kredit, kunde han än mera forcera sin ullhandel, hvilken erforådrades för fabrikernas förseende med råvara. Men han skulle äfven i i andra riktningar göra vinst, och så kastade han sig in i börsspekulationen och kunde naturligtvis icke underlåta att äfven spekulera i jernvägsaktier. Så kom krisen och I första verkan deraf blef, att klädesfabrikerna, som hade beställningar för ett halft åra till I verkning, måste stanna af brist på förlag. I Färgerierna, i hvilka han äfven var intresIserad, stannade också och derigenom blef en Tpersonal af 1400 personer utan arbete. Om klädesfabriksrna kunna realiseras till fjerdedelen af hvad de äro värda, är tvifvelaktigt, icke derför att köpare saknas, utan iderföre att de förstå konsten att drifva ner priset. SÅ snart han insåg att fallissementet var oundvikligt, vidtog han åtgärder, hvarigenom hans familj betryggades; men ehuru dessa åtgärder kunna åtalas och skulle medföra strängt straff, går han fullkomligt oantastads Domstolen har ej tid att med sådant, som eger rum i en mängd andra dylika fell, taga någon befattning nu, och hans flesta fordringsegare hafva både gjort cession och vidtagit samma ät gärder som han. Bevisningen mot honom skuile hemtas ur böckerna, men dertill fordrades en utredning, som ingen har tid till och vi som suttit på kontoret och kunna bekräfta sveken, få icke vitna, emedan då vi erhöllo vär aflöning, innehölls för hvardera nägra dollars, så att vi äro fordringsegare. Det är naturligt att genom krisen reduceras nationalförmögenheten under nägra år oerhördt. Men den amerikanska industrien hämmas blott, den går icke under. De oräkneliga etablissementerna, sålda till underpris nu, gå öfver i andra händer, som derpå skörda guld, ech när några år förflutit står denna kris endast qvar i historien som en tilldragelse, icke som en varning, ty amerikanarne taga inga varningar utan anse blott, att de som misslyckats i en affär varit damhufvuden. Att endast här och inom detta handelsoch industriområde i närvarande stund 30 å 40,000 personer äro utan all arbetsförtjenst, anser jag icke öfverdrifvet, och arbetslösheten ökas i samma män krisens verkningar utsträckas, äfven om de icke blifva så våldsamma som här. Det kan dessutom icke förnekas att arbetslönerna varit så uppjagade, att alla motsågo en reaktion, fastän ingen kunde beräkna huru och när den skulle uppstå. De arbetslösa gå en förfärande tid till mötes, Lätt heten att förtjeusa penningar hår motverkat sparsamhetshågen, och många tusen, som verkligen gjort besparingar, hafva nedlagt dem i aktier, som nu äro värdelösa, emedan inga köpare finnas, Den stora massan af lösa arbetsre har lefvat öfverdådigt och för dagen. Mest beklagansvärda äro naturligtvis de, som icke äro vana vid ansträngande kroppsarbete, eller som icke hunnit! lära sig landets språk, och af sådana finnes : här många tusen. Det kan anses hårdhjertadt då jag säger, att den enskilde hjälpen är froktlös. Sädan är min erfarenhet likal väl. De första ären jag vistades här, träf li fade jag flere landsmän, som alls icke gjort : sig reda för, hvarför de kommit hit, utom ij! det att de icke kunde slå sig ut hemma, : Men att gripa sig an med hvad slags arbets, som kunde stå till buds, var mothjudande och de visste ej om det passade sig, om det anstod dem. Endast nöden dref dem till arbete. Blefvo de då förhjelpta till arbete, så tröttnade de snart vid det, och försökte sig med något annat, men med samma resultat. Erböllo de ett penninglån, så an vändes det illa, och framkallade blott ytter ligare anspråk. Här finnes ganska säkert ingen svensk som ej gjort den bittra erfa: renheten, att hjälp ät landsmän är en förspild bjälp. Det är derför som så många svenskar, dels antaga andra namn, dels lägga bort sitt modersmål endast för att icke få besök af sina landsmän, Här bar visserligen af kommunalstyrelsen : blifvit ifrågasatt att till nödens lindrande ! i ; hLandudirå, Fant SS bekosta de arbetslöses resor inåt landet, så att de der kunna söka arbete; men ett sådant experiment föravåras med afseende på Brstiden, och krisen inverkar äfven menligt på . alla arbetsföretag. Man ryser här för alltj det elände som måste uppstå, och det ärl gifvet att mortaliteten skall stiga ofantligt, : nbgot hvartill dock i allmänbet här ingenl: reflekterar. En mängd industriella anläggningar hafva afstannat, men hvarken af brist på afeätt ning eller af brist på förlag; men deras: egare inse att alla varuvärden måste falla, j och för att motstå den reduktionen är det nödvändigt att alla arbetslöner måste först reducsras. De föredraga derföre en tids nverksamhet, fullt öfvertygade att arbetarne. sjelfva skola inse nödvändigheten att nedsätta sina anspråk, om industrien åter zkalll: komma sig. upp. Emigrationen härifrån till Europa är redan ganska stor. En mängd engelska arbetare, som hitkommit under de senare åren, l: återvärda ou, och det är ganska troligt attl: deras skildring af eländet här, skall hejdal: utvandringshågen. -De hade redan under sin vistelse inom unionen erfarit, att med an-l. vändande af samma arbetskraft hemma, hada de kunnat slå sig ut lika väl som här, der de visserligen icke erlagt någon skatt, men j: icke heller kunna anlita fattigförsörjningen :! när de råka i elände. De af mina landsmän, som hitkomwmit på in-: bjudning eller med understöd af inom unionen j: bosatta anhöriga, bsklaga sig äfven ofta öfver ) gäckade förboppningar. Vi nödgas arbetal: mera än hemma för att kunna försörja o8s är ett allmänt tal, och af deasa, som likväl icke äro i den svåraste ställningen, skulle tusentals intet högre önska än att nu kunnal återvända. Med den allmänt rådande pen-! ningbristen ökas äfven hjertlösheten inom l! ett land, der hvar och en i första rummet:! tänker på sig sjelf, och nu mäste tänka på ) sin framtid. Hittills har det aldrig lyckats ! o8g att få behålla någon svensk piga merl! är några månader, emedan . de derefter ge-l: nast gripits af åtrå efter ombyte, utan attl: åh det bättre sedan. Tjenstefolket från Tyskland har visat sig belåtnare och vida kunnigare i hushållssysslorna; men de äro mindre renliga, och vi hafva derföre föredragit de svenska, fastän de aldrig haft ro att stanna qvar. Nu erbjuda de sig gerna att tjena mot fjerdedelen af den månadslön, som de förr ansägo otillräcklig, Sverige-Norge på utställningen i Wien. Ännu efter den stora utställningens slut inner man emellanåt i den utländska tid-s