Aftonbladet – 11 december 1873, sida 2

Ett i dag på förmiddagen ankommet tele gram meddelar den underrättelsen, att mar skalk Frangois-Achille Bazaine i går aftor kl. 9 af krigsrätten i Trianon dömdes til degradation och döden, såsom den der uppgif vit en fästning och kapitulerat med en ar måutan att hafva gjort hvad pligten och ärar bjödo. Efter den af general Riviere fram stälda redogörelsen för den förberedande ransakningen, efter de förkrossande vitnes mål, som afgifvits i saken och efter gene: ral Pourcets anklagelseakt kunde man icke gerna hysa något tvifvelsmål om beskaffenheten af den dom, som skulle fällas. Det testimonium, som prins. Friedrich Carl i si sta ögonblicket afgaf till förmån för den anklagade och hvilket sannolikt var beräknadt att utöfva en väldig verkan på dom rarne, tjenade sålunda icke att afvända den dom, som nu drabbat öfverbefälhafvaren för Rhenarm6n. Denna: skymfliga dom öfver den som en gång ansågs för kejsarrikets säkraste stöd utgör en värdig slutpunkt i det drama af brott, mened och gränslöst lättsinne, hvilket förde Frankrike till ran den af dess undergång, och om någonsin hi storiens rättvisa på ett lysande sätt trädti dagen, så är det i det öde, som drabbat den i landsflykt döde imperatorn och hans un: der tyngden af en vanärande dom fallne högste general. Vi fortsätta här redogörelsen för general Pourcets anklagelseakt: Efter att ha berört inledandet af de första underhandlingarna om en kapitulation genom Regnier, konstaterar regeringskommissarien, att marskalk Bazaine från den 25 till den 29 September väntade Regniers svar och sedan skref ett bref till general Stiele för att göra honom ett anbud om Rhen-armns kapitulation, dock med det tillägg, att fästningen Metz icke kunde inbegripas i den konvention, som skulle afslutas. Regeringskommissarien kritiserar sedan mycket skarpt de vilkor, hvilka Bazaine föreslog fienden och lyckönskar sig till att denne icke antog desamma, emedan i sådant fall den degagerade tyska armån genast skulle ha krossat Frankrikes nya armåer. Pourcet öfvergår sedan till de förberedelser, hvilka marskalk Bazaine i början af Oktober lät göra för att försöka ett utfall. Enligt hans tanke var det icke Bazaines afsigt att företaga någonting allvarsamt, utan han trodde, att han med fiendens sam tycke skulle kunna marschera från Metz. Men marskalkens illusioner, fortfor Pourcet, togo snart slut, Natten till den 4 sände han en af sina generaler (Frogsard) kontra: order, Hade han erhållit ett nekande svar