J droskan.. Det tredje vitnet, kanslisten H. Vi Regnholm, intygade; att Strömbom som egare ir nehaft samma kontrakt ahgående bearbetning inmutade stenkolsfält i Skåne, hvilka han se dermera lemnat som betalning för köpeskillinge af egendomen Löfstafors i Wermland. hvilke egendom blifvit. etter hvad Strömboin sjelf up gifvit, inköpt af hans hustru, som fortfaran vore egare af densamma — ett förhållande, son Strömbom sjelf medgaf. Pantlånaren Ulande skulle höras derom, huruvida gäldenärens u blifvit försåldt till eller pantsatt hos en anna pantlånare vid namn Cederfeldt. Vitnet kund emellertid icke erinra sig, om Strömbom bed honom inköpa eller sutlösaden klocka, son fanns i Cederfeldts förvar, ehuru Ulander drog den slutsatsen af Strömboms begäran, att Ström bom framdeles ämnade lösa in densamma. Dej blef emellertid ingenting af hvarken med kör eller inlösen å Ulanders sida, enär denne vid sit! besök hos Cederfeldt fann uret i: fråga tillböra det sleg, hvilket han belånade med högst 75 å 80 rår stycket. Härmed voro vitnesförhören slut, och kärandeombudet begärde ytterligare anstånd. och denna gång på en hel månad, för de uteblifna vitnenas inkallande och hörande. Detta uppskof ansåg svaranden vara för långt tilltaget och ville ej bevilja mer än 14 dagar, helst han — såsom orden föllo — egde klara papper för att visa, att käromålet så i det högsta som det lägsta vore ogrundadt, samt anhöll, att ombudet skulle få sig ålagdt att närmare formulera ansvarspåståendet. Sjöberg bestred att ingå i någon förklaring af de påståenden, hans hufyudman framställt, och tillade, att: i fall han sjelf förde någon talan, han då å svaranden skulle yrka det strängaste straff lagen stadgar. Kärandeombudet anhöll slutligen i anledning af den bevisning, som förebragts, att svaranden skulle förklaras skyldig att träda i allmänt häkte — ett yrkandå, som gaf den senare anledning till den förklaring, att han ansåge oförskämdheten hafva gått för långt och man upphört att vara hederlig karl, då en sådan proposition kunde framställas-. Etter hållen öfverläggning tillkännagaf domstolens ordförande, att rätten för närvarande ej kunde bifalla kärandeobudets yrkande om gäldenärens inmanande i häkte och att målet ånyo förekommer om 14 dagar. (D.B.)