Aftonbladet – 9 december 1873, sida 3

jallesammans! utbrast Desira Jag kund äfven häna om jag ville, men det är san nicg. och ni vet att så är, sir. Ni, som ä vår slägting och borde haft vård om vår: angelägenheter, — ni, som sökt bedraga el stackars främmande flicka — ni vet at det är ganning! Om han vet det, skrek Joanna, så få du i alla fall inte stå här och säga honon det. Han har varit så vänlig emot dig som om du hört osg till — du hör oss inte tilll — gå genast din väg. Jag vill inte se dig ett enda ögonblick längre stå der dr nu står!Och fall af harm och sympati för sin fa stampade Joanna i golfvet, medan Melmai betraktade uppträdet utan att det alls tycktes göra något intryck på honom, då deremot der stackars lilla Desirås var öfver all beskrifning sårad och smwärtad afJoannas brutala utbrott Hon kastade på benne en skrämd och fö rebråonde blick, kunde blott med yttersta möda hindra sig från att utbrista i våldsam grät och vände sig om samt gick ut ur rum. met med temligen bibehållen värdighet. Stackars barnl... Icke för något i verlden skulle hon velat se sig tillbaka; men hon hoppades att höra någon röst säga: Vänd om! och tyckte sig vilja falla ned vid tröskeln af sorg och blygsel, då idga sådana vänliga ord hördes. Desirbe var lätt hän förd af sina känslor, men hon egde ett verk: ligt ömt och godt hjerta och tyckte sig ej kunna uthärda att på ett sådant sätt lemna det hus, der hon så länge hade vistats... Ha de icke stoltheten uppehållit henne, skulle hon utan tvifvel skyndat tillbaka, kastat sig i Joannas armar och bedt alla om förlåtelse; nu bestod hon likväl med styrka i dennastrid och-bkyndade tillbaka till mrs Li vingetone, som ännu afvaktade hennes åter