Aftonbladet – 9 december 1873, sida 3

rel ställt till en stor festbals. Hr Wallma lär en man af gamla skolan och som vet hva -som passar sig på en sådan dag. Hvad vor a) vi Utan honom? Muru skulle vi taga os n)ut inför det öfriga Sverige? Man skull tt kanske tro att vi vore alldeles okunniga on tl höga namnsdagar, att vi icke visste det allr: Yringaste hvad comme il faut vore samt at vi till och med glömt bort att röra på be nen. Nu är det visserligen sannt, att de -J allra flesta icke ens veta hvar Södra sa longen är belägen, men det gör ingenting blott man låter landsorten veta att der va rit en stor festbal. Dermed är vår ärs räddad, och får hr Wallman literis arti bus, så finner hela Sverige det vara full Ikomligt i sin ordning. För några dagar sedan befunno vi os i ett sällskap, der man talar om dagens tillldragelser. Det var ett sällskap, som ÄåtI minstone icke ännu förflyttat sig till ett musik-kaf, utan trifdes rätt godt i ett litet förmak utan orkester och utan cigarrök och der man verkligen kunde föra ett samtal. Bland annat föll samtalet på det hem för obemedlade qviznor, som enkedrottningen l grundlade i den förflutna veckan och hvilI ket naturligtvis vann allmänt bifall. Det är en ädel handling af benne, som redan så många gårger gifvit prof på sitt goda hjerta, utropade en af gällskapet. Ett nytt bevis på huru wmenskligketens väl städse utgjort mälet för hennes sträfvanden, sade en annan, och så tillades från flere håll det ena erkännandet efter ået andra. Vi instämde och instämma ännu en gång, liksom otvifvelaktigt hvar enda en skall göra, till hvars kännedom den ädla handlingen kommer, Men då yttrade en af de närvarande följande: Jag hoppas att berrskapet ej missförstår mina ord, då jag wu kommer med ett litet tillägg, och ej uppfattar detta som något begär att vilja ens i ringaste mån förklena värdet af den ädla och med rätta så allmänt vördade farstinnans godhjertade handling. Det har dock förefallit mig, som skulle sådana ädla afsigter långt bättre främjas, om man började i en helt annan ända, om man icke så mycket bekymrade sig om fattighus, sora ej mer om skolhus. Hafva vi icke skolhus?utropads någon. Nej, icke för flickor åtminstone i samma förhållande som för gossar. Jag vågar visst icke hoppas att älderdomförsörjningsanstalter skola någonsin blifva öfverflödiga hvarken för män eller qvinnor, fastän nog borde antalet en gång kunua inskränkas, sedan ränteoch kspitalförsäkrivgsanstalten hunnit blifva ter känd och anlitad; men jag vågar tro att det icke är åt det hållet, man bör företrädesvis rikta uppmärksamheten. . Det har med anledning af enkedrottningens senaste, högst berömvärda åtgöranden blifvit erinradt, om huru ofantligt litet hittills gjorts för den obemedlade qvinban, och det är nog sannt; men man har då likväl icke tänkt på den obemedlade qvinnan i hennes första årtionde, utan i en Jängt mer framakriden ålder, fastän det likväl torde vara skäl att en gång börja vid sjelfva början. Om det också gifves folkskolor, finnas likväl icke några elementarläroverk för flickor. Försöket att få sådant i någon af våra större städer, strandade, såsom bekant är. Försöket skdll nog upprepas, men innan det krönes med framgång, kan lång tid åtgå, och att detta blir fallet ätminstone i Stockholm, kunna vi tyvärr icke betvifla. Månne vi icke i Sveriges hufvudstad kunde åstadkomvia något liknande med hvad nyligen skett i Göteborg? Der finns redan i sex eller sju år ett elementarläroverk för flickor och hu har det genom ädla och till uppoff. ringar beredda samhällsmedlemmar kunnat inköpa sig ett eget, stort och ändamålsenligt hus samt vidtaga alla erforderliga förbätt ringar. Skulle ej något sådant kunnat göras äfven i Stockholm? Hafva vi ej förmåga att hjelpa oss sjelfva? Tror man icke att vira flickor behöfva sådana goda offentliga skolor, som t. ex. Ladugärdslandsskolan, Katrina skola cch andra, i hvilka gossarne nu mer ätnjtuta en förträfflig undervisning för det billiga priset af några och tjugo riksdaler för är?Jo, sällskapet trodde nog att det kunde behöfvag, men... herre gud, alla kunna icke vaka götesorgare heller, Småländingar äro vi alla inför vår herre, men göteborgare visst icke Hvar taga medei-till allt detta? Icke kunna damerna knappa in på toiletten för att skaffa ändamålsenlig offentlig undervis ning åt fliskorna, allra minst då det-skulle blifva förnämligast andras döttrar, de minåre bemedlades, som finge njuta fördelarne. Och ej kan man draga in nägot på flickorpas egen utstyrsel i bjefta och grannläter. Herrar fäder hafva nog sina utgifter för familj och sig sjelfva, för glada middagar och små partier på Sällskapet o. s. v. Det har sina sidor! utropade en af de närvarande, och att anmärkningen var riktig, tycktes litet hvar finna, och så började man tala om något annät. Det kan dock hända att man en annan gång Återkommer till samma ämne.