Aftonbladet – 9 december 1873, sida 3

Den förflutna veckan var ingalunda enformig och ännu mindre i tråkig. Visserligen hade det lifliga intresset för riksiagsmannavalet då icke ännu hun Rit göra sig riktigt gällande, men det kan man ja icke heller begära en hel vecka före valdagen. Kommer istid, kommer räd, och är blott valdagen inne och valförrättarne på sina platser, så få vi nog riksdagsman. Nä gra valmän hafva hotat med atticke infinna sig, men det är naturligtvis endasten liten krigslist, och när stunden nalkas, vandra de af till rådhuset, i förhoppning kanske att de kunnat narra motståndarne att blifva hemma, en mycket djerf förhoppning. Emellertid voro förberedelserna i den förflutna veckan just icke lifliga, och af kritik och motkritik förnamz nästan ingenting. Att ställa sig som kandidat hjelper kanske icke denna gäng till den sjelfkännedom, om hvilken vi senast nämnde nägot, men man för då afvakta ott lägligare tillfälle och tillsvidare roa sig med något annat. Den förflutna veckan erbjöd åtskilligt i den vägea. Icke mindre än fem nya pjeser, af hvilka visserligen minet en var gammal, men dock nya för tillfället allesamman, försökt att hälla hufvudstaden skudeslös för hvad man hittills utstått under bösten och början åf vintern En hel mänga föreläsbingar täflade med teatrarne och konserterne, hvilka senare, Atminstone den i Adolf Fredriks kyrka i lördags, ategjorde en verklig musikaliek högtids. Lördagen var för öfrigt ovanligt rik på tillställningar sf den mest lockande beskaffenhet. Förutom konserten i Adolf Fredrik, hade vi ht Arvesens första föreläsning och andra föreställningen af Dramatiska teaterns nya stycken, och detta oaktadt saknades icke ett lifligt samqväm i Idun samt kanske ej heller i S. H, T., Coldinu-orden och sjelfve 8t. E., hvilka alla hade sammankomst nämnda afton. Man kan hinna med ganska mycket i Stockholm på en enda lvordagsqväll utan att musikaliska och omusikaliska kafeer derför behöfva stå tomma. För öfrigt såg man under hela veckan, och mest naturligtvis gratisdagarna, en väl dig folkström draga till nationalmusemn, der grefve G. v. Rosens nya målning, Oarl XV:s bild, var utstäld. Taflan vann bifall, hvilket icke hindrar att en och annan, som tror sig vara förstå sig-piare, men egentli gen icke begriper någonting af saken, be skärmar sig öfver den högra armens förmodade korthet, klagar öfver den gobelin, som konstnären satt till fond, och anställer djupa betraktelser öfver benklädernas snitt såsom icke fullt öfverensstämmande meddet högre skrädderiets fordringar. Lyckligtvis hafva sädana beskärmelser icke något inflytande, i hvarken på de verklige kännarae. hvilka Jyckönska koustnären till denna tafla, eller på den stora allmänheten, som endast gläder sig åt den lifslefvande bilden af en konung, hvilken, med alla sina fel, dock varen god och jenkel man, som med öppen blick och öppen hand gick folket tillmötes, som gaf fan i opinionen, men hviiken opinionen likväluppskattade, emedan man visste att hos honom iotetsvek kunde fiunas. Den bilden är i v. Rosena tafla med mästerskap fråmatälld och konom älskar man att se, man må tillhöra hvilken politisk ksigt som helst. Alla som i den förflatea veckan trärgdes omkring denna tafla beklagade att hon ej kommer att stanna i Sverige. Om bilden varit målad för vårt nationalmuseum, skulle detta hafva ökats med ett konstverk som uppvägt dussintals andra målningar. . Under det Stockholm firade Carlsdagen hela veckan, utgjorde Oscaredagen, dock blott en enda dag, landsortens glada tidsfördrif. Om den dagen ej heller i landsorten är all deles densamma som för några och tjugu är sedan, då Oscarsbalerna voro äÄrets mest lysande tillställningar, får man naturligtvis skrifva detta på tidsandan, hvilken harsina ycker äfven i detta fall; men huru mycket mera lysande äro dock icke dessa Oscarsbaler i vårs, om ock smö, likväl särdeles ioyalt sinnade landsortsstäder, i jeamförelse med hvad vi hafva här i hufvudstaden! Hvad gjorde Stockholm för att fira Ozcarsdagen? De fattiges vänner skänkte klä der åt ett stort antal arma barn, det är sant, och derför äro vi benägna att i gengäld skänka desea vänner vär odelade högaktning samt att klinga med den alltid ungdomlige, gamle stadsmajoren, som står främst bland vännersa. Men för öfrigt? För öf: rigt firades dagen åndast med ett enskildt kungligt fyrverkeri, i hvilket Stockholm ej hade annan del än som möjligtvis kunde efterät heistas af några förlupna raketstänger. Ioga transparanger, inga resttal, inga undersätligt glada middagar med champagnezmällar, inga bacbanaliska fröjder. Tyst och mörkt öfverallt, med undantag af i Södra salongen, der hr Wallman bade fn TT Ar RAA ak TE ET Aa ia Na an 4 fd TR tea Pine RN VE åtala pe Pig seal