Aftonbladet – 9 december 1873, sida 2

att afsluta en smärtsam fred. Denna grymma fred hår kapitulationen i Metz gjort möjlig, i det den åt fienden öfverlemnade en af våra fästningar af första ordningen och det oerhörda krigsförråd denna inneslöt, samt den armå, hvilken sedan slaget vid Sedan utgjorde nästan hela vår organiserade krigsmakt. Den, hvilken utlemnade denna fästning och denna armå, står inför eder. Han är beklädd med den högsta militäriska värdighet, som af en stor del af hans föregångare gjorts berömd och som han genom sitt ständiga föråkt för pligten och genom sin kränkning af de militäriska lagarne förnedrat, i fall ovärdigheten i hans uppförande voro tillräcklig att fördunkla deras glans. Man skall svårligen i hela historien finna en kapitulation sädan som den i Metz. Till följd af denna tilldragelse slungade regeringens af d. 4 September förnämste delegerade (Gambetta) mot Bazaine beskyllningen för förräderi. Visserligen anstod det honom att i ensrgiska ordalag gifva uttryck åt na tionens shärta, Det första ögonblickets rö relse och frånvaron af underrättelser förklarade bitterheten af denna beskyllning mot en general, som gifvit landets försvar en så förskräcklig stöt. Men han öfver skred moderationens gränser, dä hån tillika anklagade alla denna olyckliga armeås che fer. Alla hade ända till sista dågen ärligt gjort sin pligt. De kunde då, i fångenska pen, icke tillbakavisa sihädelsen. I, veten i sjelfva verket, mine herrar, att Rhenarmåns strider voro de blodigaste under hela fälttåget. Om han (Gambetta) bättre hade känt armön, så skulle han. ha vetat, att de hvarken voro verktyg för en man eller för ett parti och att de endast egnade Hig åt den missionen att skydda Frankrike i utlandet och betryggx lugnet inom landet. Vi Ha derföre slutligen ati: i denna sal höra, huru författaren till proklamationeria (Gambetta) rentvår armåns chefer från denna ovärdiga misstanke. Rageringskommissarien erinrar ön om det tadel, hvilket undersökniagskommissionen uttalat mot marskalk Bazaine och utvecklar derefter de bestämmande grundsatserna i lagen om kapitulationer. Han hänvisar på. att marskalken innehaft tvenne kommandon, för hvilka han är ansvarig. Han anför vi dare, huru andra nationer och Frankrike sjelft behandlat generaler, hvilka handlat emot sin pligt och talar dervid äfven om Preussen, som år 1808 dömdd fore afisina generaler till militäriskdögradation och till döden. Han anklagar sedan marskalken för det han icke hastigt nog efterkommit kej sarens befallning att lemna Matz. Han gör honom dörvid sårina förebräslser; söm ge neral Rividre uttalat. Han talar sedan om den ringa samverkan som egt rum mellan marskalken och hans generalstabschef Jarras och hänvisar på att en öfvergeneral alltid: måste ha det största förtroende till sin: generalstabschef. Han klandrar likaledes slaget vid Borny, emedan det då icke koman på att strida utan att marschera. Han före brår vidare marskalken, att han under denna första period icke gjort någonting för ati hindra fiendens marsch. Angående slåget vid Rezonville är regeringskommissarien al den äsigt, att marskalken denna dag kunnat vinna on fullständig seger och marschera till Verdun.:. Men :hatv har icke velat detf han har endast haft en omsorg. nemligen att förse sig med proviant från Matz. Här beklagar regeringskommissarien i mycket skarpa uttryck de falska meddelan den, som general Soleille lemnat om ammunitionsförrådet och tillvitar honom som ett stort fel, att han icke gena:t utan först da gen efter litit hemta ny ammunition från Metz. Hvad lifsmedlen angår, så har en ligt regeringskommissarien äfven marskalk Pazaine hatt falska uppgifter. DISsuton har han icke gbiast underrättat regeriogen och icke begagnat segern af den 16. KL 2,20 uppskjutes sessionen för attåter fortsättas kl. 3. Vi skola i morgon redogöra för denna nya afdelning af sessionen, men meddela re dan här de frågor, hvilka krigsrätten skal! besvara : 1) Har marskalk Bazzaine, som öfverste befälhafvare för en fältarme, undertecknat en kapitulation, som hbaft till-följd att hans trupper måst nedlärg: vapen, och har han, innan han muntligt eller skriftligt under handlade med fienden, försummat göra allt, som pligt och ära föreskrotvo houom? 2) Har marskalk Bazaine kapitulerat och till fienden öfverlemnat den plats, hvars försvar var honom förtrodt, utan avt hafva uttömt alla försvarsmedel, som stodo till hans förfogande och utan att Wafva gjor: allt, som pligt och ära föreskrefvo honor? Svarar krigsrätton ja på endera eller på begge dessa frågor, dömes don anklagade att afsältas frän sik grad och att mista lifvet. Fångvärdsstyrelsen. K. M:t har den 5 dennes till departementschef i fångvår ls: 1 FR