Aftonbladet – 8 december 1873, sida 3

Ikunna vi ej underlåta, der tillfället så bjuI der, påpeka äfven dylika saker. I Näst vår jernindustri, som borde varit be: Itydlig äfven på konstindustriens område, Imen som der totalt saknades, kommer vår Iträindustri, och den har slagit in på en god väg, som endast behöfver riktas något beIstämdare på sitt mål för att kunna uthärda ätminstone den inländska konkurrensen mot utlandets produkter. Visserligen finnas ännu till största delen i marknaden dessa stolar med böjda ryggar och svängda ben, hvilka alldeles komplett strida emot träets natur, visserligen finna vi ännu de skarpa bordkanterna, som hota med fördert de förbigående, visserligen kunna vi ej mäta oss med utlandets herrliga intarsior o. d., men det är ju ej nödvändigt — det gäller bara att ha klart för sig, att målet är att uppfylla å ena sidan de vilkor, träets textur, dess material fastställer, å andra sidan de vilkor våra nationella behof, med andra ord träarbetets ändamål föreskrifva. Bebofven i en nation utbilda naturligtvis gerna en nationel stil; men olyckan vill nu, att vår nationella trästil tillhör en tid, då kulturens vilkor och dermed äfven dess yttre former voro helt andra än de, som nutidens fordringar förestafva oss. Och vi få ej begära, att våra samtida, en gång uppväxta på renaissancekulturens grund, skola tvinga sig att sitta eller ligga obeqvämt, eller att äta med tälgknifvar för att odla och lyfta den inhemska stilen i våra träarbeten. Långt derifrån! Men ett rikt fält föreligger icke desto mindre, och Wien-expositionen har vi. sat oss det uti ett par enstaka företeelser. Våra landsmän, rika som obemedlade, älska landtlifvet; äfven de, som äro bundna i staden om vintern, älska att bygga sig en villa för sommarn, eller i brist deraf åtminstone att bo på ett sommarnöje, Hur otrefliga äro Icke vanligen dessa sommarnpöjen, då naturen ändå har gjort allt för att göra dem tjusande. Brist på smak, på ordning, på komfort af enklaste slag möter oss öfverallt. Hur lätt kunde ej en dylik sommar: villa bli ett mönster af inhemsk skönheteodling, om man aktade på, att man med proportionsvis ganska små — ja, smärre medel än som vanligen slösas bort på en gehweizerhydda, mycket smärre medel än dem som nedläggas i ett franskt chateau eller en italiensk villa och deras inredande, kunde utstyra sin svenska stuga, bygd i en smakfull inhemsk trästil — ty en dylik ega vi — med möbler och husgeråd af de ädlaste former, beqväma och vackra — nedärfda från våra egna, bugstora fäder. Det är sant, att midt i stadens moderna lif dessa minnen om äldre tider skulle sticka något bjert af, emedan hela stadslifvet som sagdt är bygdt på renaissansene mera med antiken beslägtade former, då åter dessa föreslagna landsboningar och deras utstyrsel mera föra oss in i samlifvet med medeltiden! De som byggt de exponerade träbyggnaderna i Wien ha verkligen haft ögat öppet för, hvad här kunde göras — den af arkitekten Jacobson byggda, af Wengström ut stälda mejeribyggnaden och den af arkitekten Iseus uppförda, af Strömman Larson exponerade restaurationsbyggnaden voro försök i denna väg. Jacobsons trappuppgång och gafvelpark med romaask-norska fönster voro mäcterliga, och om hr Iseus än hade fantiserat något för mycket i användandet at sina tältstångsformigt utepända pelare, så egde dock äfven hans byggnad mänga motiv af värde. Det är klart, att vi här måste hemta motivernas större del från den i Norge så starkt utvecklade medeltidsträbygnadskonsten, som alstrat så herrliga detaljer; men det är en tillfälligbet, som gör, att vi ej mera kunna hemta de samma helt och håilet inom Sveriges egna gränser; kulturen har säkert äfven hos oss alstrat de samma former, och det är ingen annexion5, om vi benämna dessa former med den gemensamma titeln nordiska — det visa många enstaka : rester i Sverige. Uppgiften blir, att göral dessa former användbara för vår tids behof, sådana de i den lätt tillfredsställda sommartiden äro. Och till byggnaden knyta sig nu först ornamentiken, som i rika massor är oss öfverlemnad från den romansk-nordiska träbyggnadens dagar, sedan husgeråden, sådana vi se dem på det präktigaste formade och ornerade i de norska böndernas träsniderier. Under det ingen fäster sig vid våra möbelsnickares mer eller mindre lyckade efterbildningar efter saker, som göras långt bättre i Paris och Wien, söker månget öga med nyfiket välbehag de ovan: liga och vackra formerna, som kunna alstrag genom vår medeltidsornamentiks användande på t. ex. skåp, bord i äldre nationel stil, o. s. v. Så hade hr Dalin t. ex. exponerat ett skåp med ornament af vackra norska medeltidsmotiv; endast måste vi anmärka, att han i strid mot stilens fordringar i dess nedre del insatt en renaissancemedaljong med relief af alldeles modern hållving. — Hr Rambach en stol i nordisk stil efter ritning af Mandelgren. Att upprätta en verkstad för nordisk ornamentik med tillgodogörande af Norges rikedomar i denna väg jemte våra egna ganska talrikt förekommande motiv, borde kunna vara en framtidstanke. Endast måste man inskränka sig till ornament och ej befatta sig med att åter införa en försvunnen tids vacklande försök i figurteckniog, som, utförda i en tid, som lärt sig teckna anatomiskt och perspektiviskt riktigt, endast bli karrikaturer. Märkvärdigt var det, att vår nationella husindustri så uteslutande omfattade textilindustrien, då åter träsnideriet låg nere. , Vi. veta dock, hvad Wåhla härad t. ex. redan förmår i den vägen, tack vare svenska slöjdföreningens åtgöranden. Af stenarbeten hade Sverige exponerat prof af den svärbearbetliga; men vackra Elfdalsporfyren (Berg, Värby vid Stockholw), Kolmården ett marmorbord, hvarjemte smärre saker (broscher, örhängen och dylikt) af Gotlandsmarmor exponerades af Klintberg i Wisby och monument, urnor etc. af Kullgren (Uddevalla). Här, der materialets naturliga skönhet spelar ep så hufvudsaklig roll, voro vi åter ofvanpå, liksom vi j sanping ha skäl till all tacksamhet mot försynen, men borde vjsa den genom att sjelfva förstå att förädla hvad vi fått. Märkvärdigt nog är den enda bransch, som ej egentligen har några motiv att hemta från vår medeltid, den enda, som med verklig energi slagit sig på att. till olycka för en god sak, alldeles på orätt svälls använda dylika. Vi syfta på Gustafsbergs keramiska arbeten 1 nordisk stil. Som man ej har ect tillgå kärl från medeltiden, tillhörande vår inbeamska jan hvilka kunna finna användning eller tillämpag för vår tid, så har mån begått ett dubbelt misstag. ena sidan bar man ej inskränkt sig till en blott nordisk-romansk ornsmentik, lämpad för ke ramikpn, ntan man har ötverfört grundformer för sjelfva kärlen, från träoch bronsindustrien, hvilka, bekandiado i kergmikens material, naturligtvis måste utfalla högst vidunderligt, och röja ett förakt för materielets betydelse i industrien, som måste ämna sig genom plumpa former, dels har man tillskapat noråjska grundformer för saker, hvilka alldeles ligga utom eripaen för våra förfäders kultur och sålunda i dessa former se rent af parodiska ut. Cigarrbä far rd one fosäotemtt gå ft on fr KG KR dö Rn tr Ik font ka kr mh sö vs FJ GT krk ta I nt Rad nt Int Jå TLA if LL LR I Ut borr Kg JR KR MR If yr fn Ae 3 FR JRR HA RAR ÅR KE RR —10