Aftonbladet – 6 december 1873, sida 3

I, synnerligt. Jag har icke berättat anekdoter n säsom något moraliskt godt, utan såsom nå R Igot menskligt märkvärdigt. r Vi skola i en följande uppsats öfvergö a I till den roman, som fått öppna den nya upp r llagan af C. J. L. Almqvists skrifter. d j j j Naturvetenskap för alla. Första serien Takttagelser i naturen af Otto Ule. Första häftet. — Andra serien. Skildrin j gar ur djuroch växtverlden af Kari Russ. (Stockholm 1873. Sigfrid Flo; ding förlag.) I Ule är ett hittills hos oss föga kändt Inamn, men hvilket att döma af det föreliggande häftet synes tillhöra en talang af första ordringen på den naturvetenskapliga populariseringens område. I detta hänseende vi sar sig Ule vara fullt jemnbördig med en I Bernstein och en Mac, ja hans arbete intager måhända ett ännu mer framstående rum genom den vetenskapliga sjelfständighet, Ihvarpå det är fotadt äfvensom genom det ftankena djup och skärpa, som utmärker detsamma. Dessutom är Ule en stilist af stor förmåga, hvars på en gång klara och gril pande framställning icke kan undgå gifva en relief af stor och intressant verkan åt de ämnen, han behandlar. De utgöras af frägor, hvikas lösning vetenskapen först nyligen mäktat gifva eller hvilkas utredande sprider ljus öfver områden, der förut dunkel eller vidskepliga föreställningar varit rådande, Men äfven der författaren behandlar ämnen af jemförelsevis mer allmänt känd natur, äro hans behandling och reflexioner egnade att ställa det förut kända i en ny och klarare dager. Vi anföra i detta hänseende de båda uppsatserna Ögat som själens spegel och Rösten som känslans tolk, hvilk: utmärka sig genom en iakttagelsens finhet och ett framställnipgens behag, som på ett nä stan tjusande sätt utsmyckadetrentvetenskapliga underlaget för de båda artiklarne. Af ett ännu större intresse äro dock sådana uppsatser som Lagen för de storasiffertalen i hvilka författaren på ett populärt och fäagslande sätt redogör för några af statistikens vackraste-vinningar, samt Tankens flygt och Tankens vägning, tvenne små afhandlingar, som lemna det mest glänsande vitnesbörd om de: häpnadsväckande resultat, till hvilka voten skaplig skarpsinnighet och observationsför måga kunna komma. Med ett bättre arbete än detta kunde förläggaren svårligen ha inledt sitt nya naturvetenskapliga bibliotek och med längtan motse vi fortsättningen at Ules intressanta arbete. Skildringar ur djuroeh växtverlden af Karl Russ. Detta lilla arbete utmärker sig genom varm känsla för djuren, genom ett för naturens skönheter öppst sinne och ge nom en paturvetenskaplig kännedom, som icke grundar sig på kammarstudier, utan på iakttagelser af naturen midt i hennes sköte. Dessa egenskaper, i förening med en godmodig, bjertlig framställning, pätrycka öfverallt boken sin prägel och göra den till en synnerligen angenäm läsning. Arbetet är dessutom af rent praktisk nytta gsnom åtskilliga upplysningar, som det meddelar, hvilket, i förening med de många intressanta drag ur djurens lif det skildrar, bör göra det till en för ung och gammal lika intressant bok. Hvad som särskildt gör arbetet till en lämplig bok för ungdom är den eggelse till medkänsla och mildhet mot djuren, som tyckas utgöra ett bland författarens älsklingsmål. Om tusen år! Framtidsskildring af Emile Souvestre. Öfversättning. — (Stockholm 1873.) Souvestre var en man med skarp blick för sin tids lyten och villfarelser; den raskt framåtilande materiella utvecklingen tycktes honom ske på bekostnad af det ideella hos menskligheten, och trångbröstad egoism cch krass vinningselystnad framstodo för ho aom som de sorgliga följderna af det allt uappslakande intresse, som egnades åt de timliga förvärfskällornas upparbetande och mångfaldigande, mången gång på bekostnad ef hvad som hittills ansetts för bäst och beligast i lifvet. Humbugen — så syntes det den ädle bretagnaren — blef en för hvarje dag allt mäktigare narrkonung, hvars gällt klingande bjällror alltför ofta öfver röstade samvetets och ärans röst och hvars välde likt en vidrig dyflod förqväfvande inkräktade på ädla drifters och känslors område. Konsten och sann konstnärsinspiration tycktes honom på grund af åtskilliga företeelser vara i fara att gå under för rå naturimitation och kallt effektsökeri, och för litteraturen såg han öppna sig en era af maskinomessig tillverkning, der mekanisk uppfinningsförmåga och en viss rafflande formel talang trädde i stället för de verk liga och inre betingelserna för litterära konstekapelser. På grundvalen af denna oppfattning har Souvestrei det arbete, hvars stel vi här ofvan utsatt, lemnat oss en framftidsskildring, hvars ayfte är att visa till hvilka galenskaper åtskilliga riktningar i samtideh skulle leda, om de konseqvert fullföljdes. Han har gjort detta med en satirisk skärpa och en parodierande styrka. hvilka man icke skulle tilltro den blide tecknaren af de älskliga interiörer, hvilka blifvit införlifvade i vår litteratur under benämningarna Familjelifvets skiften och På gamla dagar. Han bevisar sig derjemte vara i besittning af en inbillningskraft, som, oppburen af en ganska stor beläsenhet på itskilliga områden, satt honom i tillfälle att skapa en framtidsverld, som lika mycket roar oss genom de sällsamma figurer, med hvilka han befolkar densamma, som genom de befängda institutioner,.i hvilka de sociala, politiska och religiösa Asigterna hos ramtidefolket uttrycka sig. Der och hvar har författaren dessutom inflickat små täcka skildringar från ett fordom, i hvilket känslan ännu hade ett ord med i laget, och har derigenom på det angenämaste oeh lyckli gaste sätt kontrasterat de taflor af obemängd sjelfvigckhet, af krass materialism och skräftande humbug, hvilka han med mästarhand apprullar för oss. oo En ny roman af Gustav Freytag väntas i dessa dagar i bokhandeln. Dess titel är: Das Nest der Zaunkönige, och den utgör andra delen af Die Ahnen, men är likasom Ingo und Ingabran ett sjelfständigt verk. i RAR LL WW Tr m.m 2 so da ne