Aftonbladet – 6 december 1873, sida 2

Il deh med blott 11-355 centimeter. Ån. alet af samtliga tjenstdugliga fartyg anta ses vid innevarande års slut vara 1860. Miisteriets ordinarie budget nmtgör, anslaget ill kanoner frånräknadt, 45 millioner franca, I Österrike firades den 2 dennes eit ubilerm i anledning af kejsar Frans Josefs ronbestigning för tjugufem år sedan. ön nängd demonstrationer till kejsarens ära gde rum, i synnerhet i de båda hufvudstäderna Pesth och Wien. Detvar kejsarens önskan att så mycket som möjligt blifva förskonad från festtal, men donna önskan har ej cunnat uppfyllas. I Pesth allena har hän måst röra och besvara tjugnsja tal af en mängd deputationer, Till ungerska öfverhusets president, grefve Mailath, yttrade kejsaren, Att han kände sig lugnad vid tanken på att buset fyllde sin uppgift på ett sätt, som mot. svarade tidens kraf, Till anderhuset presilent yttrade han, att landet under de sena ste åren drabbats af hårda slag; men man hade icke derföre någon orsak att låta molet failay han litade på nationen m, m. I Wien var naturligtvis icke heller någor brist på festtal, illuminationer, fostgudstjenster m., m. Naturligtsvis har det varit mazyarer och tyskar, som företfädesvis firat denna fest och som most jublat och hurrat; ty de fira härvid 1 sjelfva verket sitt eget herravälde öfver de öfriga folkstammarne inom österrikiska monarkien, hvilket under denne kejsares regering blifvit grundlagdt och befästadt. Festjublet måste göra ett sorgligt intryck på de slaviska folkstammarne inom österrikiska monarkien, hvilka ständigt måst se sina rättmätiga kraf på nationel sjelfstyreled tillbakavisade. Antagligen är det äfven känslan häraf, som gjort att kejsaren helst skulle önskat, att detta jubileum icke firats på ett så lysande sätt. ml HUS hh mo I Ministerkrisen i Ungern tyckes nu tillsvidare vara öfverstånden. I ettaf Deakpartiets medlemmar den 30 förliden månad hållet möte beslöt det att uttala sitt förtroende för ministeren Szlavy och att anmoda det att qvarstanna. Ministerpresidenten har ännu icke afgifvit något löfte i detta hänseende, men man antager dock, att han vid Deakpartiets nästa sammankomst skall uttala sig i öfverensstämmelse med det fattade beslutet Samtidigt erfares, att chefen för den moderata centern Paul Ghiczy, som i November nedlade sitt mandat som representant för staden Komorn, på grund af sina valmäns uppmaniog förklarat sig villig att åter intaga sin plats som deputerad. Motsatsen mellan partierna är sålunda för ögonblicket icke så stark som förr och tyska blad vilja söka grunden till detta omslag i den stämning, som kejsarjubileet framkallat i sinnena. Enligt de senaste underrättelserna från Spanien fortfar bombardementet af Cartagena. Insurgenterne fortsätta sitt förtviflade motstånd. Ett telegram från general Ceballos meddelar, att den italienske amiralen och den engelske konsuln ville erbjuda sin bemedling till åstadkommandet af en kapitulation på billiga vilkor. Ett rykte går att flere insurgentchefer, som under stilleståndet lemnat Cartagena, blifvit gripne af de belägrande. I Madrid så väl som i Washington upprepar man ständigt att Virginiusaffären är bilagd, och vid ett ministerråd den 30 1 förra månaden tillkännagaf Castelar att han mottagit ratifikation af de grunder, på hvilka uppgörelsen skulle ske. Men denna uppgörelse mellan de bäda regeringarna gifver icke någon definitiv lösning. Det är icke nog att konventionen existerar, den måste äfven verkställas, och den lofvade upprättelsen mäste verkligen ega rum. Det är här svårigheten egentligen börjar. Från det ögonblick de förhållanden, under hvilka fartygets tagande egde rum, konstaterats, och man kunde öfvertyga sig om olagligbeten af denna handling så väl som alla de handlingar, hvilka följde af densamma, var någon tvekan icke möjlig. Kabinettet i Madrid hade endast att underkasta sig de förpligtelser folkrätten ålade det. Det har ärligt gjort sin pligt i detta hänseende. Men, anmäker Journal des Debats, det återstår att gifva sanktion åt den upp: gjorda öfverenskommelsen. Skall Castelar kunna göra sig åtlydd af de cubanska myndigheterna, som allt hittills icke utmärkt sig för någon exemplarisk åtlydnad af de instruktioner, de erhållit från Madrid? Plantageegarne på Cuba äro alltid öfverens med hufvudstaden, så länge det endast är fråga om att erhålla förstärkningar, ammunition och pansarfartyg; men när det är fråga om att mottaga order, följa de dessa endast så vidt de finna för godt. Tror man att de frivillige i San Jago skola gå in på attutlemna till de amerikanska myndigheterna — upphofsmännen till och befordrarne at de juridiska mord för hvilka Virginius besättning blef offer? Utan tvifvel skall spanska regeringen betala den. betingade skadeer sättningen, men skall hon väl hafva makt och medel till att tvinga dem, som nu qvarbålla det olagligt tagna fartyget, att äterställa detsamma? Sant är, att hr Soler, kolonialministern, för närvarande befinner sig i Havana och att han måste ha kommit dit, försedd med oinskränkt fullmakt af sina kolleger. Emellertid måste man befara ett häftigt motstånd. Det är naturligt, att befolkningen och pressen i Havana energiskt motsätta sig fartygets utlemnande och att förberedelserna till försvar bedrifvas med den största verksamhet gent emot en intervention af Förenta Staterna. Frågan är, såsom man finner, endast diplomatiskt afgjord. Hon inträder nu i ett nytt och farligare stadium, utförandets. Om spanska regeringen icke är i stånd att göra sina befallningar åtlydda af sina agenter, är det att befara, att Förenta Staterna skola åtaga sig omsorgen bärom, och Cubas öde kan blifva på ett genomgripande sätt förändradt. Pius IX har den 21 i förra månaden utfärdat eh till det katolska presterskapet i alla länder ställd encyclica. I detta dokument talas mycket om den förföljelse, för hvilken katolikerne varit utsatte i synnerhet i Italien, Tysklani och Schweiz. Han uttalar förkastelsedomen öfver de lagstiftningsåtgärder, genom hvilka dessa stater enligt hans tanke kränkt kyrkans lagar och den Heliga stolens rättigheter. Presternes val af församlingarne, de nyvaldes erkännande af regeringarne och i synnerhet installerandet af en gammalkatolsk biskop i Tyskland förklaras för helgerånande hand: lingar, hvilka måste ådraga dem, som dertill gjort sig skyldige, kyrkans straffdomar. Den stora bannlysningen uttalas uttryckligen mot den gammalkatolske biskopen Reinkens och hon tyckes äfven snart vara att vänta för de furstar och statsmän, som tolererat eller gynnat den gamalkatolska schismen. För öfrigt innehåller detta dokument ingenting egentligen nytt; det upprepar blott de redan i den bekanta syllabus uttalade ernndsatsarna AL ped mn fr mA AN AA DR kt Ky CK fr OD et AN PR Ra OR