Aftonbladet – 3 december 1873, sida 2

fallbordan — han hade åierskänkt gods och hem åt den försvönnä Mary af Molmar. En natt och en mörgön köndö jä våra till räekligt lång tid för en känsla af oro och missbelåtenhet; nu öfverlät han sig ånyo åt sin forna entusiasm. Huntleys svikna för. hoppningar, Camerons hjertesorg, hans inors troliga missbelttenhet — alt fick vika tillbaka för den glada vissheten att hans gamla drömmar nu blifvit verklighet. Slutet på samtalet blef att Cosmo med madame Cockes fulla förtroende och i egenskap af hennes ombud borde följa efter sina reskamrater till Bdinburgh och der anmoda Bin forne bekante, Cassilis, att ofördröjligen taga lämpliga mått och steg för att återfå Melmar. Samma at ton sade han farväl till den gamla frun, som var, men likväl icke var åen Mary, hvarom han från barndomen hade drömt; han åter. såg icke Marie, hvilgen lyckligtvis Var qvarhållen i sitt rum antingen af illamå. ende eller ååligt lynne, tog afsked af Baptiste och S:t Ouens gamla gator och följande morgon, vid en lika tidig, lika kylig och mörk timme som Cameron den föregående dagen, lemnade Cosmo med glädje sta den för att återvända hem. .TJUGUANDRA KAPITLET. Edinburghs gator föreföllo Cosmo främmande och underliga, då han efter slutad resa åter stod der, en yngling till hjerta och erfarenhet, men sjelf kännande sig vara en berest och genom sin beröring med verlden bildad man. Han tänkte icke numera på vägen tillden beskedliga mrs Purdie sh Street; i säck i handen sig till ett h , sjelf förvånad öfver sina förändrade åsigtor. Voro icke äfven Camerons idger förändrade? Hvarfanns han och huru hade han lyckats att försona det