Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

icke kände till hvarken Melmar eller Skott land och kanske missaktade båda. Och all detta var en följd af Cosmos verksamhet med aldrig slocknadt nit hade han arbeta för ernående at detta mål! Ynglingen va: lika högsinnad, ädelmodig, ja, romanesk der han -vandtade på Saint Onuens gator som då han drömde uppe i Norlaws ruiner men huru det var. så inträffade den märk liga händelsen att just nu, då han hade lyckats i sitt företag, förmådde han icke åter i sitt sinne väcka samma npphöjda känsla som förut hade inspirerat honom. Tvärtom, begaf han sig temligen modlög. med långsamma steg till sin bostad för att meddela pyheten åt Cameron — den redlige vännen som bortkastat hela sitt rika hjer: tas kärlek på den nyckfulla, pervsjuka, lilla fransyskan! Cosmos tankar blefvo alltmera bittra; då han från väggen i Baptistes rum medtog sin kammarnyckel, lemnade honom skoflickaren en liten biljett, men Cosmos lynne var i denna stund så nedstämdt, att han liknöjd stoppade brefvet i fickan, ehuru det var från madame Roche. Han kunde icke tänka på henne; han tänkte blott på Marie, hon som skulle blifva den rätta Mary af Melmar; han tänkte på Cameron och hans förspilda kärlek; han tänkte på Huntley och hang förspillda hopp; han tänkte på den franske äfventyraren som nu med all visshet skulle komma hem och göra anspråk på eganderätt för framtiden till Melmar. TJUGONDE KAPITLET. Först på aftonen kunde Cosmo få träffa Cameron. Högländaren hade hela dagen hällit sig instängd i sitt eget rum, men då han senare skickade ett bud och bad Cosmo komma ned, skyndade denne att hörsamma