Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

Stockholms brandväsen. Till Redaktionen af Aftonbladet. Det är först efter sådana beklagansvärd: tilldragelser, som dem vid senaste eldsvå dan, man kan ha hopp att ruska vederbö rande ur deras flegmatiska sömn och möjliger förmå dem att inse nödvändigheten, att komitger och berednibgar, hvilka atse infö rande af skyddsanstalter vid eldfarå, in välja praktiske män, hvilka förstå den sak hvarom fråga är och icke öfverlemna all kt embetsoch tjönstemän, som man tro! duga till allt. Hur kända vi väl påräkna någon insigt i praktiska värf hos desse spe cialister på embetsmannastolen? Skicklige möjligen i embetsmannagöromål, dem de in nött och införlifvat med sina vanor, äro de ofta fullkomligt omöjliga, då fråga är om annat än protokoller och resolutioner. Vårt brandväsen är i hufvudsaken ordnadt med kall liknöjdhet; och det är i följd deraf så. dant det är och betydligt sämre än små. städernas. För eldslåckning fordras framför allt insigt och skicklighet hos chefen, snabba åtgärder samt lif och mod hos kåren, och vi kunha icke fatta, huru dylika maktplliggande arbeten sjelfskrifvet skola förstås ochiförestås atööfverståthållare, landshöfdingar, borgmästare och polismästare, hvilka jn aldrig öfvat sig sjelfva eller inöfvat en brandkår, men ändock enligt de flesta af landets brandord ingar äro högste -befälhafvare vid inträf ande eldsvådor.. Må desse män gernavara tögsta -befälhafvare i afseende på ordnin jen8 upprätthållande vid eldsvådor, men till nefälhafvare öfver eldsläckning passa de minst. I det afgörånde ögonblicket vid eldfara, lå hvarje sekund är dyrbar, skall brandshefen med kallblodighet, kraft och: lugn göra sina dispositioner liksom den skicklige generalen på ett slagfält och icke medelst ;rder och kontraorder upptaga en dyrbar id och sålunda hindra. släckningen; han kall veta att göra sig hörd och ej tillfråga innat än sin egen skicklighet och sin erfa enhet. . Han bör känna sina apparaters tyrka och bästa sättet för dessas använding samt arbeta på att elektrisera sin kår, ned -ett .ord.han. bör lifligt intressera sig ör sitt värfsochsöka sin ära i:en vacker läckning. Medelst små belöningar och pas ande utmärkelser kan man förmå eldsläck ingsmanskapet till otroliga ansträngningar, medan djerfhet och vighet visst icke fattas 08 . värt yngre eldsläckningsmanskap om nan blott förstår-framkalla dessa för saken fråga väsentliga egenskaper. Vi känna n frivillig brandkår i en landsortsstad, som em minuter efter det larmskotten gått hade jela sin eldsläckningsmateriel i full verk amhet. Kären flög till elden och faran ar, utan bjelp af några vattenledningsrör nder gatorna, sådana som här: finnas, unanröjd på högst tvenne timmar, oaktadt Iden fattat i flere trähus. Men det var n brandcehef, som visste, huru eld skulle läckas och-ett manskap, som med hänföelse gjorde sin pligt. Vi skulle önska att till förebyggande af ådana olyckor, som de hvilka inträffade id senaste branden i Stockholm, man ville öra sig hemmastadd huru eldsläckving är rganiserad. annorstädes, . såväl inom som tom landet; och vi tro för visst att ingen tädes det är sämre än här. , Lifräddning under eldsvåda och bergning f lösegendom är frän eldsläckningen alleles afskilda saker och borde det egentga eldsläckningsmanskapet rent af förbju as attdermed taga ringaste befattning, urbetet .med räddning af menniskolif och ergning af dyrbarare lösegendom tillhör ä nåra ställen en särskild dertill inötvad lif EN ——