Aftonbladet – 29 november 1873, sida 3

att derigenom i andras ögon blifva ansedc såsom ridderlig o. 8. v. Hvad prostitutionen beträffar har den, : trots äf de många hederliga utvägar för bergning, som i Amerika erbjudas qvin norna, nått en häpnadsväckande höjd. Huf vudorsakerna dertill äro enligt all sanno likhet amerikanskornas inrotade afsky för arbete i allmänhet och arbete såsom s. k. tjensteflickor i synnerhet, samt deras omått liga tycke för grannlåt och vällefnad; men onekligen är också sinnligheten en af drif fjedrarne. Den omständigheten att man i Förenta Staterna högst sällan träffar några utom äktenskapet födda barn härleder sig ingalunda från dess invånares högt burna sedlighetsstandar: orsakerna äro sämre och få mycket ofta sökas i apotekarnes burkar, ty fosterfördrifning är här en temligen gängse synd. — Dessa mot amerikanskorna gjorda beskyllningar torde minst kunna tillämpas i trakter, der det tyska eller skandinaviska elementet är starkt representeradt; ty dessa folkslags qvinnor utöfva uppenbarligen ett helsosamt och icke oansenligt inflytande på sina amerikanska systrar: de senare blifva ätminstone enklare och arbetsammare. andra sidan — det må ej förbigås — efterapas amerikanskorna mer och mindre af de immigrerade qvinnorna, i synnerhet af korrespondentens landsmaninnor, hvilka ofta (derigenom göra sig — med förlof sagdt — löjliga, i det våra vid hårdt arbete och ett enkelt lefnadssätt vanda svenska bondflickor. efter ett eller två års vistande i Amerika, ofta anse det under sin värdighet att förrätta andra än de nättaste sysslor; blifva pockande och stormodiga samt styra ut sig efter dagens alla tokiga moder, allt under det deras lika grofva maner, som lemmar, blifva oförändrade. Till deras ursäkt nämner jag att de dervid efterhärma landets döttrar: de förra anse att det icke går an att visa sig annorlunda än de senare. De skulle kanske ofta gerna till em viss grad bibehålla gamla seder; men de ega icke sjeliständighet nog att följa sin egen opinion, lika litet som den urskilning och smak, hvilka kunna modifiera ytterligheterna. . 4. P.S. Jag berörde ofvanför bland andra qvinliga literatriser i Amerika Grace Green: wood. Just när jag hade fullbordat ofvanstående, blef jag inviterad att åhöra ett föredrag af detta fruntimmer. Hon är — som jag sagt förut — mycket utpuffad; jag omfattade derför med nöje tillfället att döma för mig sjelf. Hon är omkring 50 år gammal, men temligen välbehållen för en amerikanska, som vanligen börjar vissna efter 30 är. Hennes rögt var dock för evag för att med tydlighet bringa orden till dena något aflägsna plats jag innebade. Genom attanstränga hörselorganerna lyckades jag dock temligen följa tråden i hennes föredrag, hvars ämne var: Hvardagslifvets heroer, och hutvudsakligen bestod af en samling berättelser om olyckshändelser o. 8. v., hvari menniskor visat prof på sjelfuppoffrande mod, hvilka anekdoter ibland ledsagades af några kommentarier. Lecturen, som har reputationen att vara hennes great one och som blifvit hällen i österns stora städer, saknade visst icke värde; men hvad jag väntat slog in: det beröm hon skördat för deklamatorisk talang var obefogadt och bevisade att de amerikanska kritikerne — ocksö alldeles i öfverensstämmelse med det omjöme jag förut uttalat — haft en märkvärdigt dunkel föreställning om vilkoren för en lyckad föreläsare. Hennes gester voro onaturliga; ansigtsuttrycket kontrasterade för det mesta med skildringarna och hennes emphasis kom alltid på en oriktig plats.