Aftonbladet – 29 november 1873, sida 3

Iban höll mig mycket kär! Jag sörjer inte öfver mitt byte. — Men ni har sökt mig: — sade ni inte att ni har sökt mig? — detta förundrar mig — men så vänligt det likväl var! Jag försiår inte hvarför ni skulle uppsöka mig. Bringa inte öfver mig ävny flere bekymmer, min unge vänt — men säg mig ändå, hvarför ni har sökt mig 22 ; Jag har sökt er, liksom min far under hela sitt lif sökte er! utbrast Cosmo, 2såsom han vid sin död tillsade oss, att vi skulle söka er. Jag har sökt efter er, emedan orätt blifvit er tillfogad. Följ mig hem! Jag tackar Gud att Huntley aldrig haft denna egendom i sina händer! — jag visste att jag ändå till slut skulle återfinna er! — det är inte för att draga bekymmer öfver ert hufvud, som jag har sökt er, mar dame; det är emedan Melmar... Melmar... ert fädernegods tillhör er! Melmar — mitt barndomshem — der min Desiree nu vistas? —— Nej, min vän, ni dvömiuer, det har öfvergått i andra händer, jag vet det, sade madame Roche och bemödade sig att le, men blef mycket blek. Hon kunde icke förstå honom; hon. åter. kom ännu en gång till hvad han sade om sin far; hon var rörd till tårar vid tanken att Norlaw hade sökt efter henne — att hon icke hade varit glömd; att Cosmo hade kommit ända hit, till S:t Quen i tanke att finna henne. Men Melmar, hennes faders hem, från hvilket hon hade flytt och blifvit förkfarad arflös — skulle det ändock nu blifva hennes? Orden dogo på hennes läppar — det syntes henne allt så omöjligt att kunna fatta! I detta ögonblick ropade henne Marie från ett inre rum. Modren steg genast upp, lydande vanan att tjena sin sjuka dot: