Aftonbladet – 28 november 1873, sida 3

28 a stå handelsträktat, kvats brinötpor Å anseende till det skandinaviska konungå ite sarskiläg örhållandea icke äro fullkomligt enahanda med dö öfriga handelsfördragens från Österrikes nya håndelspolitiska ra. ; ; Våra handelspolitiska förhållanden till Sverige hvilade hittills endast och allenast på en öfverenskommelse af år 1831. genom hvilkeft båda staternag flagger ömsesidigt erhöllo lika berät: tigande med der nationella flaggan. Denna, ur sprungligen endast för tio åf afslutade. öfverenskomimelse här visserligen gehom Ett tyst samtycke eft böstånd ände fill dato; men vid de svårigheter, som stödo i vägen för ett direkt österrikiskt-svenskt handelssamGvån, var detta cke tillräckligt för att utvidga och stärka affärgförbindelsörna metan de resp. folken, ja, de krympte efter håtld ihop till den grad. att svenska regeringen ansåg sig böra ) betänkt på något medel att underlätta dem. För dewta ändämål Heds kon redan för fyra år sedan föreslagit ett utbyte äl mitisterialförklaringar, enligt hvilka båda staternas produkter, utan någon skilnad mellan direkt och iudirekt införsel, mellah handel till sjön eller till lands, hvarken skulle haffa att d lägga andra eller högre tulloch andra umgälder, ät hågöh amman stats produkter. Men då österrikiska regetitgen för innehållet af en sådan öfverenskommelse önskade den bindande och mera solenna formen af ett statsfördräg, 1 stället för ministerialförklaringar. som när som helst kunde återkallas. lät man saken hyvila, till dess slutligen i början af detta år Sverige förklarade sig vilja ingå på en traktat. Enär Sverige icke såsom de flesta europeiska stater har en egen konveiitionaltariff, utan kräf ver enahanda tull; sum det uppbär af den ena natidnet, saiuimälunda, at alla de öfriga, var det redan från första början tydligt, att Österrike för medgifvandet af sin konventionaltariff icke hade att af Sverige vänta några exceptionella tullförmåner. . Untlef sådana jomständigheter. lider det intet tvifvel, att döt för Österrike-Ungern är bättre att gå in på de tullumgälder, söm äfven dö öfriga nationernas produkter. och särskildt dö stater som afslutit fördrag, hafva att erlägga i Sverige och Norge, än att uppoffra de eventuella fördelar som erbjuda sik för vår export genom att öppna vägen för: direkta handelsförbiädelger med dessa länder, och låta traktaten gå om intet. Vissörligen komma nu de svenska jernoch stålsorterna cke att vid införseln beläggas med den högre tullen enligt den ana tariffen, utan endast ved konventionaltull; ieä då det redan förut för det svenska jerhet lät sig göra ätt under n traktat-stats firma inkomma i Österrike så ligger det i öppen dag, attioch med det full ständiga afskaffandet eller den åtminstone högst ansenliga reduktionen af tollumgälderna för jörn som tyska tullföreningen i följd af. tallstadgan af den. 7 jyli detta år vidtagit ioch med början af sistl. Öktober måhåd, det för oss icke gifves något medel att förbindrä den sveliska varans öf verflyttnivg på tyska händer och införsel i Öster rike till den nedsatta tullsatsen, antingen nu SNR med oss afslotit handelstraktat eller icke, För öfrigt må i förbigående erinras, att det lika ledes i Belgien icke gifves någoh enkom. tulitariff till fördel för någon särskildt gynnad, och att äfven Belgien, vid afslutandet af sin handelstraktat med Osterrike, icke var i tillfälle att medgifva någon nedaättning i sin tariff, utan att vi derför hafva anledning till missnöje med att denna traktat trädt i verket. . Yttterligare är. hvad angår innehållet i den österrikisk-svenska handelstraktaten af den 3 dennes, hvilken enligt sakens natur kommer den nyssnämnda belgiska traktaten af år 1867 myc ket nära, endast en specialitet. nemligen om handelsresande, att särskildt beröra. Den sven ska Jagstifningen har nemligen, trots der varande ministöres refermsträfvanden hittills icke kunnar bringas derhän att upphäfva den afgift, de ut ländska handelsresande från hvilken stat som helst äro underkastade, från hvilken äfgift inändsk commis voyageur är frikallad. Denna af polishänsyn vidtagna åtgärd mot kringstrykande personer utgör ett särskildt undantag från den traktatsenligt uppställda principen, att de ömsesidiga staternas undersåter skola rhålla samma berättigande som infödingarne. Den har dock redan funnit sitt uttryck i den handelstraktat, som Sverige år 1865 afslöt med Frankrike; och då svenska regeringen med oss. liksom med Frankrike, ingått den förpligtelse att, så länge denna afgift består, låta sig nöja med att svenska handelsresande inom den österrikisk-ungerska monarkien behandlas enligt grund satsen af materiel reciprocitet. så synes oss alls inga betänkligheter möta vid denna sak, som för öfrigt är af ringa betydelse: Traktaten skall ega gällande kraft i tio år (räknadt från den tidpunkt ratifikationerna ut vexlatsk och om den än icke kommit så skynd samt till stånd. som det önskats från svensk sida, har man likväl anledning hoppas, att det på den med varsamhet utsedda grunden uppresta verket skall visa sig så mycket varaktigare till fördel för begge kontrahenterna.