Aftonbladet – 25 november 1873, sida 3

n lat de engelska nybyggarne, vy mov monpnitiskor af så låg natar kan man, tyckas de , mena, handla efter behag, de stå utom alla , I både borgerliga och menskliga lagar. Emeli Ilertid vägar jag efter min obetydliga erfar 1 renhet påstå, att åsigten om deras ringal intellektuela begåfning är ogrundad. Om -Ide äro slöa och dumma, huru (för att en,dast nämna de egenskaper, som tilläggas fldem äfven af sädana, hvilka hafva sitt nöje I latt förfäkta deras låghet) huru kunna två .Isvarta på en dag arbeta mer än fyra hvite; hura kunna de svarte göra bättre än de -Ihvite, hvad ingen gjort sig besvär att lära I dem; huru kanna dessa dumma varelser lära Isig fullkomligt väl engelska språket — så olikt deras eget — utan att någon nedlåtit .Isig att gifva dem nägra anvisningar Oo. 8. V.? och huru kan deras dumhet stå tillsammans .Jmed den klokhet, :hvarmed de inrätta sina läger, skaffa sig föda, med deras blixtrande, ,Ilifliga ögon, deras qvieka och ofta träffande Isvar, deras höflighet och försynthet o. 8. v. I Men de hafva äfven andra egenskaper, som äro mindre goda — t. ex. passion för spirituosa och tobak, och denna olyckliga I passion, som tyckes vara en verklig förbanI aelse för alla ociviliserade folk, visar här samuia förfärliga resaltat som annorstädes: Iden verkar såsom etwt: utrotande, gift ibland dem. För en mansälder sedan saåmlades härlatädes årligen omkring 800: svarte, nu kterstår af hela denna stam med säkerhet ej mer Jan 50! Och om den dag närmar sig, då den niste röde mannen dör i Amerika, så torde I det icke dröja mycket längre, innan den giste svarte mannen dör i Australien. På Tasmania dog den sista ur-invånaren redan för 2 å 3 år sedan. Ansvaret för hela denna folkraces utrotande synes till ieke ringa grad drabba engelska regeringen, som gaflandet och dess linvånare till pris åt det af mänga berömda I deportationssystemet. Då engelska fängelserna voro öfverfulla, utsände regeringen len hop brottlingar hit och spred dem öfver d hela landet under föga eller ingen bevaklning. Dessa män funno naturligtvis i de Tförsvarslösa infödingarne. ett lämpligt materiel för sin egennytta och grymhet, och de hafva verkligen lyckat: att så fullständigt Isom möjligt demoralisera dem. De upptäckte Isnart de svartes passion för spirituosa; de lläto dem plöja europgernas åkrar och gräfva deras trädgårdar och betalde dem naturligtvis med brandy eller whisky, och om en svart lyckats förtjena penningar, var det för dem en smäl sak att afnarra honom allt. Hvad är naturligare, än att infödingarne kände sig bedragna, uppfylda af misstroende samt alldeles förlorade lusten att arbeta. Jag nämner: detta, att förtiga det öfriga, som kän, e!ler rättare måste ses i verklig: heten, Men icke kan omtalas. Ett utmärkande drag för australiska negrerna är? att de icke ega någöt slags religion, icke ens nägon vidskeplighet. Derar lynne är helt och hället vändt till det yttre, praktiska, och de sakna allt sinne. för det abstrakta. De hafva dock en stark afsky för död och förgängelte och blifva för bittrade, om någon häntyder på, att de äro ett utdöeadö folk, De frukta att nalkas stället der de veta, att någon dött eller ligger begråfven, och de tro, att deras själetter döden-öfvergär till den australiensiska björnen, hvars läte: studom liknar en klagande menniskas. Det förefaller eget, att engelsmännen, som skryta af sitt intresse för slafhandelns afskaffande på Afrikas ostkust och missionens utbredande bland de vildaste folk i de sv ragte klimat, här i ett land, som är uppfyldt af kristna kyrkor och prester, icke känna sig uppfordrade attskydda och under visa ett folk, som ständigt lefver vildt ibland dew, talar deras eget språk och eger många goda egenskaper. Den enda pligt landets. styrelse tyckes anae sig ega gentemot sina svarta undersåter, är att gifva dem filtar på drottning Victorias födelsedag d. 24 Maj. Med anledning häraf hade en:-hel mängd samlat sig i närheten af Stroud och slagitsitt läger helt nära min bostad. Jag besökte deras läger flera gånger, och särskildt en afton för att se deram nationaldanser, hvilket var högst intressant och egendomligt. Det. varen alldeles mörk natt; min värd och jag vandrade af genom skogen. De hade slagit sitt lä ger -på en höjd och rundtomkring upptändt en mängd eldar. Det var en sällsam an blick att på afstånd i den mörka natten skåda höjden, lägret och de svarta figurerna, som dansade der uppe, belysta af eldskenet; der var sång och musik; hojtande och skrikande, söm kunde höras många il. DE vi kommo något närmare, framrusade plötsligt ur buskarne åtminstone ett par tjog arga hyndar, hvaraf många vilda dingos; det var då förfärligaste skällande jag någonsin kun: nat tänka mig, och de omringade och anföllo oss sä häftigt, att,. om jag: varit ensam, jag genart tagit till benen af fruktan att blifva sönderrifven på stället. Efter denna välkomsthelsning inträdde vi i deras läger, der de: som bäst utförde sina danser, karröberra på deras språk. Endast gossarne dansade, flickorna underhöllo sängen och musiken, och de öfriga sutto i rader kring eldarne och betraktade skådespelet med spänd uppmärksamhet och med en förtjusning, som skulle göra heder ät hvarje teaterpnblik. Det mest komiska var musiken, som exeqverades medelst två träpinnar, hvilka de slogo mot hvarandra för att åstadkomma ett slags takt och så mycket buller som möjligt; sången var naturligen iharmoni med denna sköna musik, och säkert är att. de. unga, sångerskorna icke sparade sina strupar. Sängen utfördes vanligen af flickorna, men stundom vexlade de dansande och orkestern roll. De dansande voro grannt utmålade: De svartas starkaste sida ligger just i dansen, Kroppsöfningar, cricket spelning, o m. d. En at,de närvarande hade för ettk par år sedan variti England för att deltaga i cerickettäflingar och haft en sådan framgång, att han vunnit icke mindre än 14 pris. Han tyckte så mycket om Londen, att han nästan skalle :föredraga lifvet der framför skogslifvet i Australien! NT Yt nn tet kt re Le mu pe kr Fa hans ble få ftp bn RN HR c me et KH få 0 fA öh ro Mt hm br Den 5 Juli 1873. Nu hafva vi den vanliga vackra vintern, I klart natt och dag, om. morgonen rimfrost och stundom litet is, om dagen samma värme i som i Februari. I trädgärdarne liknar det ene jan, je I jä fr Jr