Aftonbladet – 25 november 1873, sida 3

Bref från Australien. 7. Stroud, Nya Syd-Wales den 21 Juni 1873. Vinter och regn; Känguru-jagt; Austral-negrerna och deras national-danser. Enligt almanackan skulle vinn hafva midvinter, och en liten anmärkilng i samma bok upplyser oss om, att det vid denna tid är midsommar i England, hvilket land engelsmannen helt anspråkslöst låter representera hela norra: halfklotet. I allmänhet är vintern härstädes klar och torr. Om natten är det stamdom lätt frost, men redan kort efter soluppgången fullkomlig sommarvärme. Vinterklimatet är det angenämaste, man kan önska sig. Man kan hatva fönster och dörrar öppna dygnet om och hela. dagen sitta sommarklädd i skuggan. Den -förflutna månaden har dock utgjort ett undantag -från det vanliga, ty det har varit ett ständigt regn; det har regnat natt och .dag.utan uppehåll, och jag, som aldrig förr sett något dylikt, började riktigt befara en ny syndaflod. Saart steg floden öfver sina bräddar, och jag faånn det derför bäst att att i tid göra i ordsing min europeiska post. Den 11 afslutade jag mina bref helt håstigt, och följande morgon red jag sjelf i hällregn in till Stroud. Tro ej, att jag öfverdrifver syBnerligen, om jag säger, att skogarna voro förvandlade till kärr och bäckarna till floder. I Stroud lycekades jag verkligen få tag i-hr postmästaren, mjölnaren och handlanden med ailehanda varor undantagandes frimärken, och, sedan jag gifvit honom noggranna upplysningar om Sveriges geografiska läge o. m. d., samt sedan jag sjelf försett mina bref med frimärken, hade jag den stora tilifredsställelsen att se dem. nedstoppade i en vattentät lädersäck. Derefter såg jag posten afgå till häst med bestämd försäkran, att den under alla förhållanden skulle taga sig fram. Välhörde jag sedermera, att man den dagen icke kunnat öfvergä Karnah till följd af bristande förberedelser, men först i dag har jag hört, att det, när det en gång skedde, var för sent, europeiska postbåten hade redan lemnat Sydney! Ända sedan dess hafva alla förbindelser varit fullkomligt afbrutsa, och först i dag har jag kunnat göra en längre ntfärd. Innan den förflutna regnperioden började, deltog jag i en liten Känguru-jagt, och det var bland det roligaste jäg varit med om, i Australien. Känguru-jagterna härstädes tillgå ovgsfär som räfjagterna i England, det gäller endast att följa hundarva och nedermera se på, huru de strida ned Känguruerna och döda dem. Då pungdjuren kunna fly undan med:en otrelig hastighet, än det ej alltid lätt att följa dem, äfven med de snabdbaste -hästar, I synnerhet i dessa trakter. der skogarna äro. uppfylda ac höjder och marken mellan dessa ofta genomsirnken af bäckar och träsk, Vi utgjorde ett större sällskap, och sedan hundarne uppspärat nägra af jagtens föremål, bar det åf i full fart öfver alla hinder, intet väjdes och ingen blef efter. Dock de förföljda tvåfötingarne vore lyckliga, de kastade sig in i så kalladt shrub-, och här var allt framträngaxde omöjligt. Vi begåfvo oss derför ät ett annat håll, der skogen; är öppnare. Det dröjde ej länge, innan vihär fingo sigte på några Känguruer, som på en jemförelsovis öppen plats hoppade, emellan buskarna. De äro synnerligen vackra och roliga att se, då dei all frihet boppa på det gröna gräset eller resa sig i hela sin längd på de två bakbenen, lyfta upp framtassarna, spetea öronen och blicka sä klokt och lugnt omkring sig. Då jag för första gången säg dem sydligt framför mig, föreföll det mig vara riktigt grymt att läta hundarna rusa öfver den, för att vi skulle få det nöjet se dessa sön