Aftonbladet – 25 november 1873, sida 2

nd ott lektokat I podagogik och metödik rättas, Vid ett läroverk för danande af lä-Jun rinnor ensamt i sitt slag och kföddt attjsa ena till mönster Och till den vigtigasteke ödjeptnkter för qvinnobildningens befräm lek någ, besätter man platsen med en person, tot om ej på något sätt ådagalagt eller kunde isstänkas ega några teeretiska tisigter ilst itt undervisningsämne, oj heiler på prak-lan sk väg vinnit, äknu mindre erkändes egalos edagtfik erfarenhet, Lyckligtvis får man k äl, skulle vi tro, leta efter maken till för-)1; arande innom de svenska läroverken, ge Den uppskjutna planen var emollortidifö ngalunda öfrergitven, öch 1868 blef lek orn i pedagogik och mötödik förordnad tilllsö ektor. Förat hade det mycket väl göttoc ör Big, att en studii-inspektor, med 500 rårs si irvode, hade tillsyn öfver läroverket, meni ni iu anslogos såsom bihang till den nya rekorstitela 2000 rår. Det stannade ej derni rid. Den nu mera till fektor förordnade la: ektorn i pedafögik och metodik innehar, tc nligt hvad den 1871 utgifna redogörelsen a! ör seminariet utvisar, i seminariets nya us en större våning, i dessa tider värd åt ninstone 1000 rår: lägger fal härtill leksorslönen, så kommpöt tan till en i sanning d: vanlig af öhing för en af de lindrigare beetiningarna inom svenska undervisningsdi verket, medan lärarinnorna, mycket strängttc sysselsatta, äro rentaf uselt aflönade, ÅAttlm föreståndarinnan har en för öftigt mycket måttlig boningsläredket i lärove:kets hus, är säkerligek ganska ändamålsenligt, menlo nägdt annat skäl, än det hvi!köt som eng röd tråd genomgår hola denna historia. te hvarför der åt rektor anvisats en storartad s embetavåning, stör ej att upptäcka. Viskolalun nu betrakta följderna af denna frikostighet, a hvarom antagligen riksdagen toräö kå ettid och annat att säga MPDentå märkligalt anordning bar BB inkräktat på loka ä lenge Atrymme, att normalskolan måstelk afvisa inträdessökande, och att semi nariet hvarken kan utvidgas med en ny afdelning, derest en sådan skulle behölfas, ejlf heller nya parallelklässer öranas. För dell nuvarande fn äfdölnitgarna behöfvas natur-o lig vis tid klässram, men ej ens detta bebof! tillftedsställer det på nyss anförda sätt genom en stor embetsvåning minskade utrymmet annanledes, än derigenem att man förts undervisningen använder, Heh Gerför måst): oå ett vanställåtdö sätt bebandla, bönesa f len. Skåll ett klassrum rengöras, så har! Han ej för sådant tillfälle ett ledigt rum) att begagna, utan gifves då — skurlof. Toges utrymmet i anspråk för sitt verkiigalt och rätta ändamål, så kunde fers pårallelklasser anordnas, hvarigönoin ändervisnin-: gens gång skulle indre störas af de mänga : 8. k, profiektionernaa, och under samma för-: utsättning kunde man — till allmänhetens tjenst och jun ökande af läroverkets inkomster — mottaga flere lärjungar i normalskolan, Men alla dessa hänsyn, de endå be rättigade, ha fått vika, för att sålunda alldeles oberättigade förmåner måtte kunna beredås åt en vid läroverket anställd person Normalskolans lärjungar ha ej ens en tambur för sina ytterplagg. Vi hänvisa för öfrigt till den 1871 utgifna redogörelsen med ty åtföljande ritningar. Sådan är, i kortket, historien om detta rektorat, Om det för närvarande i samma persons hand lagda lektoratet i pedagogik och metodik bör ett och annat tilläggas. Vi ha förut sett, hur nästan exempellöst oförsvarligt mån vid tillsättningen gick till väga Men kanske har det då föröfvade i vågspelet, att till denna befattning nämna en person, om hvars duglighet ej fanns och ej kunde finnas ens en gynsam förmodan, längt mindre ett bevis, sedermera al vunnen erfarenhet rättfärdigata? Väre läsare känna af den härom nyligen förda diskussionen, att lektörn i pedagogik och metodik under åratal följt en ytterst förvänd undervisningsmetod, som han numera priucipielt måst underkänna och upphöra att försvara, om han ock ännu, såsom för nägra dagar sedan på pekades, till ået mesta fortsätter på sitt gamla vis. Och härtill må vidare — intill jdess vi hinna meddela en granskning af hr Olbers öfvertryck — endast bifogas en er inran dels om den 1868 af hr O. utgifna boken om äÄskådningsundervisning, hvilken är ett sällsynt falländadt pekoralie, dels om de öfriga prof på insigt, särdeles i pedagogiska ämnen, logisk reda, samt förmåga att behandla modersmålet, som en granskare i detta blad för den 11 Dec. 1872, en annan i Teologisk tidskrift 1869 framlagt, På grund af dessa aktstycken och nämnda öfvertryck tveka vi ej att pästå, att undervisningen i pedagogik, bedrifven på sådant sätt som nu sker, mäste lända lärjungarne till skada i stället för gagn. Det kan derför ej annat än synas oss en lycka i olyckan, att hr O:s hela undervisningsskyldighet är begränsad, så vidt vi af schemata kunna inhemta, till 4 eller 5 timmar i veckan. Att detta är en hittills oerhördt lindrig undervisningsskyldighet för en lektorslön, föranleder en annan betraktelse: äro 4 timmar i veckan tillräckliga för ifrågavarande läroämne vid lärariuneseminariet — och vi ha hört sakkunnige jakande besvara den frågan — då är det ock sjelfklart, att för den undervisnipgen ett särskildt lektorat icke är af nöden. Visserligen se vi af de för seminariet gällande lärokurser, att till dessa 4 tinomar komma för proflektioner och af;hörande af lektioner (?) i normalskolan 13 timmar i veckan, hvarmed förmodligen skall anses ådagalagdt, att detta lektorat icke har en de öfrigas alltför mycket understigande undervisningsskyldighet; men saken bör något närmare skärskädas, Hvad nu afhörandet af proflektioner angär, så erinra vi att dessa ledas af vederbörande lärare och lärarinnor, att arbetet att gå in och höra på vid dylika tillfällen dels är ett ojemförligt lindrigare arbete, än undervisning, dels också fullkomligt onödigt, eftersom man ej