Aftonbladet – 24 november 1873, sida 3

a ÖR ST ANA 2 at ra f Isändastill Eder; hvarjemte Vi bemyndig: latt dels deraf utdela lämpligt antal exemplar .Åtill de embetsoch tjenstemän samt kommunalstyrelser inom länet, som anses böra tilllagsamlingen -ega tillgång, dels låta öfriga exemplar i bokhandeln tillhandahållas allmänheten, emot ett ; pris af 50 öre för hvarje. Vensterns parlamentariske ledare i Danmark. II. J. A. Hansen J. A. Hansen är personifikationen af den Idanska menigemansaktigheten, icke af någon laärskild klass: af menige man, icke af allImogen på landet eller af det lägre folket i städerna, utan af det för kela det lägre fol Iket gemensamma, af allmogens anda och begrepp. Han är förktoppsligandet af den plebejska andan. Detta må alls icke vara sagdt såsom någonting nedsättande. När Idetta uttryck användes, fortsätter tanker tovilkorligen, i minnet om Orla Lehmanns Tbekanta yttrande, att gå vidare till de dåliga instinkterna. Dem representerar J JA. Hattsen också; de kävna uppvisas hos honom; dena eda efter den andra, icke i ru dimentära antydningar, utan i full och med: veten: utveckling. I honom personifieras blött tillika den plebejska andans guda sidor: och sådana bar kon. Patricierna hä icke uppsiikat all visdom och rättfärdighet, plebejernes-fana har äfven sin rätt, sina alldmängiltiga symboler. Från hjessan till fotsulan, i godt och ondt, i stort och smått är han allmogesman. Tretio eller fyrtio års förstöndsverksamhet har icke kunnat om skapa bottnen i hans natur; den ideliga och lidelsefulla politiska striden, hvilken har slipat hängs vapen till yttersta skarphet; har icke i djäpare mening förändrat hönom. Sätt blott nageln på denna fernissa, denna I yttre polityr, som det mångåriga sy slandet påtinget bar lagt öfver honom, ochall: I mogesmånnen lyser straxt igenom. Det kan ju icke heller vara anhorlanda. En barns dom, en ungdom och en första mandom till: bragt vid skomakarebordet med den usla talgdanken, såsom han sjelf så träffande skildrar det, eller med det ansträngande slär pet vid barkgropen i garfveriet, tröttande, mödosamt arbete från bictida på morgonen till sent på aftonen på en tid, då handtver karnae icke visste af annat än att släpa j sitt anletes svått och icke begärde annat. emedan hane sinne och tanke icke voro öpp: nade för higot, som låg högre än det dagliga brödet. En ensidig och under vedervärdighetet fortsatt sjelfbildning, visserligen vitnande om viljans energi och ihärdighert, men utan den vägledning, som på ginvägar leder till målet, och utan den ötverblick som ensåmt förvandlar kunskap till bildning. Derefter en period af religiös väckelse, närmast -grundtvigiansk till tärgen, halft pietistisk i sin rot och med teidenser till my: stik, men räddad från denna farliga väg ge: nom att föras ini striden mot statens ofördragsamhet och den borgerliga lagstiftningens gamvetstvång och derigenom förmås att sigta på ett praktiskt mål, utgörande tillika en förberedelse och en öfning till den politiska verksamhöten sedermera, Ty först då följer politiken. Det är en välbestäld sko makaremästare från Rudkjöbing och Slagelse. orgelnist och stadsmusikant med hela iyra färs anciennitet, det är en 36 års man, som slutligen är 1842 flyttar till Kjöbenhavn och kastar sig in i politiken. Och åter här åt går en läng läro. och pröfvotid. Politikern springer icke färdig ut ur Jupiters hufvud. Ända långt ned måste det börjas. Efter hårdt svikoa förhoppningar och mycken nöd är platsen såsom vakträstare hos Faedre landets redaktion en välkommen hjelp, och med denna ställning håller han länge till godo, utan att den vare sig i anseende eller inkomster vinner synnerligen mycket derpå, att Fan under censurförföljelserna någon tid fungerar såsom nominel d. v. s. hos myndigheterna namngitven ansvarig redaktör för den tidning, med hvilken han sedermera skulle få uthärda så mången dust, Visser ligen ligger Almuevennen, hvilken han först utgaf i förening med den märklige figuw ren Rasmus Sörensen, före 1848; väl utöf vade denna organ för menige mans vaknande tanke, för dess oklara andliga rörelser och nästan alltför klara materiella anspråk redan då ett betydligt inflytande, blef en medverkande faktor i tidens hastiga utveckling ; och väl hade den! äfskedade redaktionsvaktmä staren hos Fedrelandet börjat åt sig bilda en sjelfständig verkningskrets. Men såsom verklig politikus föddes J. A. Hansen först år 1848. ännw närmare betecknadt den 12 Juli 1848. PTy det var:icke den nationella rörelsen, som skapade honom. Han föddes genom den första vallag, som iuförde allmän rösträtt i Danmärk och derigenom gaf me nige man makten, Det ögonblick, då staTtens tyngdpunkt lades ut i folkets stora I massa, invigde hans kommande storhet; det ll var Marsministrarne Monrad, Lehmann och Tscherninvg, som buro J. A. Hansen i dopet. Allmogen fick makten. J. A. Harsen hade hittills varit dess vän; från detta ögonblick blef han dess praktiska inkarnation, dess ledare, dess herre — och dess tjenare. I Han hade fyllt sina 42 år, då HippodromI mötena med sitt raseri mot de skongevalgte och sina diskussioner om absolut eller Buspensivt veto för de första demokratiska stormarne öfver vår utga frihets späda brodd, och då valen tillden grundlagsstiftande riksförsamlingen öppnade på vid gafvel de hittills stängda och låsta dörrarne till makten. Han var färdigutvecklad. Han hadeiandlig mening I blifvit hvad han kunde bli. I vältalighet, i dialektisk färdighet, i parlamentarisk klokhet hade han mycket att lära och bar lärt det. Men mannen, menniskan, politikern voro färdige då och kunde icke mer bli annorlunda. Det är den: danska allmogen, Iden i enväldet uppfostrade och med : ens Ttill frihet födda danska allmogen, som Åhan ;blir uttrycket för, .Kanske. fostrar den. nu i ett fjerdedels århundrade rådande friheten ett annat, i visst afseende ädlare, i andra afseenden ringare. slägte, och kanske börjar dettas förstling redan. visa sig, Men till honom hör icke J. As HanIsen. Med allt sitt ordande om folkliga fram! tlsteg har han sjelf stannat på sin gamla stönd-!