Aftonbladet – 24 november 1873, sida 2

ppaverkad, den Kejserliga iamlljen ponnuc: sig i landsflykt och dess förhoppningar äro på andra sidan grafven. Allapolitiska partier skulle böja sig för nationens utslag. Jag har förtroende till Försynen och till tidens verk.. — Rouher begaf sig till sin plats under larm och oväsen, och diskussiogen måste för en stund afbrytas. Under det oväsendet ännu fortsatte, höll Naquet ett tal till förmån för ett vädjande till folket från republikens synpunkt. Han skildrade repubiiken som ett perpetuelt provisorium — ett yttrande, som framkallade stojande bi fallsyttringar från högern. — Presidenten Buffet kallade Naquet till ordvingen derför att han sagt, att församlingen ingenting representerade, — Laboulaye bekämpade amendementet till förmån för ett vädjande till folket. Han förklarade att plebiscitet icke skulle afhjelpa den närvarande svårigheten, emedan det icke skulle förändra partiernas ställning; ett enklare sätt skulle då vara en utskrifning af allmänna val. (Bifall från vensterm) — Raoul Duval försvarade iden om ett vädjande till folket och sade att de konservative borde medverka till republikens grundande; om folket önskade en sådan. Om de konservative förblefve monarkister, skulle kommande val gifva de radikale majoritet, ett resultat. som skulle vara fullt af faror för landet. Det låge i republikanernes eget intresse att se de konservativa iderna representerade i nästa nationalförsamling. Han slöt med att begära, att ett vädjande till folket skulle ske för voterandet af de konstitutionella lagarne. — Raoul Duvals tal applåderas lifligt af venstern och förorsakade liflig sensation. Presidenten Buffet yrkade nu att votering skulle företagas om det amendement, som fordrade ett vädjande till folket före voteringen om de konstitutionella lagarne, och att förkastades med 499 röster mot 88. Deputeraden Depeyre understödde minoritetens af femtonmannautskottet förslag och påstod, att majoritetens förslag innebure ett misstroende till marskalk Mac Mahon. Han försökte vederlägga Jules Simons tal föregående dag och betonade att marskalk Mac Mahons makt icke skulle. blifva en diktatur; sjelfva dess långvarighet skulle blifva ett skydd för den parlamentariska friheten, Minoritetens mötförslag ginge ut på, att han skulle utöfva sin makt på samma sätt som hittills, till dess de konstitutionella lagförslagen blifvit voterade. Till svar på Jules Simons häntydning på marskalk Mac Ma hons nederlag svarade han, att vissa neder lag voro mer värda än de mest lysande segrar. Detta yttrande framkallade höga utrop från venstern, och åeputeraden Varroy från Lorraine protesterade mot denna uppfattning. Depeyre slutade under högerns bifallsyttringar sitt tal med att säga, att marskalk Mac Mahon alltid skulle bibehålla den styrka, eom vinnes gehom redliga afaigter. Hr Varroy förklarade, att han afbrntit den siste talaren derföre, att han förvånades öfver förslaget att gifva en qvasikunglig makt åt en man, som bidragit till sitt lands olyckor, Detta yttrande väckte mycket larm. Deputeraden Laboulaye bekämpade Depeyres argumenter och yttrade, att utan konstitutionella lagar marskalkens makt icke skulle erbjuda landet några garantier. Han tillade: Utskottsminoritetens förslag skulle skapa en makt, som icke har något namn i något kändt språk. I viljen skapa rent provisoriska institutioner; I kunden lika gerna försöka att skapa en reut provisorisk nation (upprepade bifallsyttrin gar från venstern), I viljen en ren negation. Vi vilja ba marskalken med republiken; I viljen hafva marskalken utan repnbliken.s (Bifellsyttringar från veustern.) Hertig de Broglie tillkänuagaf då, att regeringeu avslöt sig till utskottsminoritetens amenuewnnt. Han ville svara på många af de anmärk: ningar, som gjorts under debatten, och yrkade derför, att församlinger skulle hålla ett sammanträde på aftonen. Presidenten Buffet framställde två gånger proposition på detta förslag med tvifvelaktigt resultat, men man beslöt slutligen att förnya sammanträ: det kl. 9 e. mi Då mötet vid ofvannämnda tid åter började uppsteg hertigen af) Broglie förstitribunenr och höll ett anförande, i hvilket han förklarade, att han skulle lemna obesvarade, de beskylldlingar, som blifvit framstälda mot regeringen för den hållning, hon intagit gent emot det monarkiska restaurationsförsöket, och att han först då dagen för förklaringar vore kommen ville besvara dem. Han tillbakavisade förebråelsen att ha in blandat presidentens personlighet i församlingens öfverläggningar, förklarade att majoriteten af komittn önskat komma i direkt förbindelse med presidemten och att de uppvaktade honom för att interpellera honom. Vi befinna oss, sade hertigen, uuder en republikansk regime och stå under presidentiel ansvarighet. Det tillkommer icke ose att omintetgöra denna republikanska egenskap för att förvandla presidenten till en konstitutionel konung. (Bifall från högern.) Vi lyckönska komiten att ha gått in på att förlängandet af presidentens makt ligger i landets intresse och att det är önskvärdt att undvika ytterliga åtgärder, såsom en upplösning eller ett plebiscit. Vi önska icke att skapa en personlig makt, enär motförslaget säger att presidenten skall utöfva makten i enlighet med nu varande förhållanden ock: sedermera i enlighet med de konstitutionella lagarne, nemligen då de blifvit voterade, Vi önska att under en respekterad och stark styrelse upprätthålla ett sådant stillestånd, som kan leda till partiernas försoning och antingen till förtroende eller brist på för troende till regeringen, Försawlingen skall utöfyg en stor handling af förtroende ge: nom att förlänga presidentens makt, hvil kens loyaut6 och opartiskhet äro kända. (Bifall från högern.) Marskalk Mac Mahon skall fortfarande stå under församlingens myndighet och kan byser ingen tanke att tillvälla sig en diktatur. (Afbrott från venstern.) Hertigen tillade: Vi ha känt andra diktaturer. (Bifall från högern.) Han åstod att tredje artikeln i komitöns förslag innebure misstroende och sade: Jag beklagar dem som icke vilja uppskatta storheten af presidentens karakter, hvars makt jag uppmanar er att icke försvaga genom