Aftonbladet – 21 november 1873, sida 3

med rödt. Etter att ha tittat på hvarandrai en minut rusade gamla Dil — så heter mamma — vildt på sin man och genast stodo debegge på sina bakben. liksom bulldoggar som slåss. De öppnade på vid gafvel sina gigantiska käftar och beto och sleto och slogo hvarandra ursinnigt, allt medan gräset föll ut ur deras stora kolbox munnar ned på slagfältet. Knakandet då deras buggtänder träffade samman var i sanning homeriskt och påminde om braket och slamret då hjortarna i Windsor Park slåss med sina horn. Så stodo de der tätt intill hvarandra och vaghande än hit och än dit, liksom två brottare. Denna scen i Hippopotamus-slagsmålet skulle lämpa sig väl till ämne för ett prispoem i Oxford eller för Landseers ritstift. När de kommo ned på alla fyra igen passade makan på att ge sin make en förfärlig knuff med sin skalle och under det den stackars gamla mannen kröp baklänges nedisn damm utstötte hans gumma rn der hon stod å dammens brädd. Under hela denna tid höll illa Guy sig bakom sin mamma. då och då kilande på sida om henne liksom för att kunna få kg betrakta ett så sällsynt och utomordentligt sk despel som man och hustru i lufven på hvarann. Dil gick derpå långsamt liksom en Schah utför trappstegen ned i vattnet och jagade den gamle mannen tills hon fick honom upp i ett börn och der höll hon vakt öfver honom. Ungen steg då upp på mor sins. rygg och gapade med sonlig vördnad, dock ej utan en portion oförskämdhet, a sin pappa. Vid minsta rörelse af sin fader ök han ned i vattnet gqvickt som en utter, utan att på minsta sätt uppröra vattnet eller sända upp en luftbubbla, men snart stack han upp sitt lilla vätta hufvud igen med de uppstående öronen och glänsande ögonen och såg ut som en gir gantisk groda. Under sina undervattensutflykter hade den lille skälmen sannolikt kommit att vidröra sin pappa; ty gammel gubben flög upp, men föll plötsligt ned igen liksom han fått em puff af någon lefvande varelse der nere, Så höllo de på i en half timme omkring, stönande och morrande och kikande på hvarandra. Obesch gjorde ett försök att komma bort ur sitt hörn och in i sitt hus, men hans påpassliga gamla missis var honom för qvick, hon afskarreträtten för honom och motade honom tillbaka igen. Ungen höll sig alltid bakom sin mamma i hänlelse Jana skulle morska sig igen; Etter tre fom els timme var osämjan slut och på de Iskna segersignalerna följde efter hand mera ränskapsfulla toner och det var tydligt att de begge fyrfotingarne etodo på god fot med hvarundra. Slutligen simmade makan närmare sin nake och utspännanrde sina näsborrar så mycket won kunde, utstötte hon en genomträngande hyissing, som a å något sätt kunde tagas för ett rigsskri. vaktaren hörde detta sade hane Nu äro de all right, sir! Nu skola de ej släss nera. Se på bara, gubben börjar småle, öronen iro nedfällda och han glor inte så illa mera. Vaktaren hade alldeles rätt, ty alla tre flodhätarne voro goda vännerigen, det husliga gräet var det slut på. Jag fick veta, att föregående dagen, då dessa re skönheter sammanfördes, hade lilla Guy Fawes gått fram till sin pappa och burit sig verkigen skamligt åt; han hade riktigt borstat sig not honom, hade visat tänderna åt honom och rerkligen utmanat honom attslåss. Mawma gat ig då med i leken, ref pappa i ansigtet och bufade honom ned i vattnet. Unga Guy gaf sig ckså ned, simmade under sin fars kropp och slet ch bet i faderns svans. Det var alldeles klart tt han fått order att hålla sig bakom modren sedan hon slögs med sin gubbe. Obesch blef aycket förskräckt af detta och föregående uppträden och detta hade en upptäckt till följd: efer slagsmålets slut förändrade den stackars ubben färg. Hans mulattfärgade hud blef allt vitare och hvitare och nedre delen af hans hufud och sidor fingo en mjölkhvit färg. ja guben såg hvit ut som ett spöke. Några timmar örut hade ban återfått sin färg igen. Nu då ejden är öfverstånder hoppas vi att familjen kall i rikt mått njuta den husliga, lyckan. I förbigående sagdt, har man ännu ej kommit fverens om huruvida detnuvarande namnet Hip0-potamus om betyder en häst-flod icke en oc-häst) ej kan utbytas mot Potamippus och den ille Guy awkes erhåliz nytt namp — diminus ivet af det först nämnda ordet — nemligen Hip opotamidion eller Potamippodion. Men det lefve barbariskt; ig skulle just vilja höra en ammande uttala det.