Aftonbladet – 21 november 1873, sida 3

— LA öÖO— EA om hon varit ett barn — hon var ej heller mycket mera — och bar henne till Melmar samt bakvägen in i det stora köket, det gladaste rummet vid hela herrgården. Husets qvinliga tjenare voro vänliga menniskor och tyckte rätt bra om den stackars lilla guvernanten; de gnedo hennes händer och fötter imed snö, de höljde henne med filtar och småningom lyckades de återkalla henne till lifvet. Då hon med återvun net medvetande satte sig upp och med förvirrade blickar säg sig omkring, visste hon först icke hvar hon befann sig. Rummet var henne så främmande och bar en sådan prägel af hemtrefnad med sin klara eld på spiseln som återstudsade i mångfaldigad glans mot de blanka kopparkärlen, att hennes stackars bedröfvade hjerta led dub: belt då hon hon bärmed jemförde sin egen grämelse och ensamhet. Jag skulle gerna vilja gå till hvila, gade hon och vände sitt sorgsna ansigte ifrån Jjuset till Jenny Shaw som stod der med de öfriga och ej kunde förstå hvad som händt den franska missen, hvilken alla tjenarna tyckte blef alltför mycket medfjäsad under den senare tiden och hvars bedröfväde min derför syntes dem oförklarlig. Men missie, ni måste vänta tills vi fått göra upp eld deruppe i ert rum, sade Jenny. Desiree ville ej ha någon eld — hon hade ingen önskan att finna trefnad och värme, nästan hellre skulle hon då återvändt nt i kölden och mörkret. Hon hade emellertid i denna stund synbart vunnit tjenarnes bevågenhet genom sin ensamma och hjelplösa ställning; de buro henne omsorgsfullt upp: för trappan, afklädde henne liksom bon varit ett barn, lade henne tillsängs och tände en god och klar eld i spiseln, så att henne