Aftonbladet – 21 november 1873, sida 2

Heisad med stormande bifall och inropningar efter-hvarje nummer, fick sångerskan till slut mottaga flera blomsterbuketter. I flertalet af sångerna ackompagnerades hon på ett högst förträffligt sätt å piano af dir. Alb. Lindstrand. Konserten var i sin helhet et sf de angenämaste, som på länge här varit gifna; fröken Falkmåns sällspordt vinnande, tilltalande talang torde man i frätteta rummet böra tillräkna att denna konsert blef det andra af samma utmärkta slag inom den korta tiden äl en vecka. Göteb. Hand.-Tdog yttfar följande om sångerskan: Fröketi F. har en stämma af sällsynt välljad och rätt mycket kraft samt utbildad i en öfver hufvud taget förträfflig skola — om vi ej äro oriktigt underrättade, har hot gjort sina studier hos den italienske sångläraren Feliz Ronconi i S:t Petersburg — hvarjemte hennes intonation är nästan alldeles ren och föredraget varmt, tilltalande och sjelfständigt, om också den personlighet som i detsamma sfspeglar sig, ännu har mycket att vinna i utvecklitig och lifserfarenhet, innan framställningen kan göra något egentligen gripande intryck — 1 uttalet af texten förekomma stundom otydliga konsonanter och nog dunkla vokaler jemte en, om ock ringa, tillsats af öf verflödig gomklang, hvilken måhända kunnat el ler fortfarande kan undanrödjas genom studier, dem vi hoppas att fröken F. icke ännu anser fulländade, om än många hennes beundrare i blind hänförelse redan ställa henne vid sidan af en Jenny Lind eller Christine Nilsson. — Tonansatsen, i allmänhet full och skön. företer dock ej sällan en viss släpning från en lägre ton till den rätta i stället för den sistnämndas omedelbara angifvande; denna ansättning, sparsamt använd och snabbt utförd, är visserligen ibland af god verkan. der uttrycket så fordrar, men röjer eljest gemenligen dilettanten. I den eljest vackert föredragna romansen En sommardagaf Lindblad stodo talrika exempel af nyssnämnda slag att finna. Accelerandot på ett ställe i -Synnöves sang af Kjerulf har, om vi minnas riktigt, fröken Enequists auktoritet för sig. men deremot icke tonsättarens. och torde särskildt med afseende på uttalet af texten vara ganskalolämpligt. — Fröken Falkman hade den artigheten att till svar å de talrika inropningarne sjunga ett par nummer utöfver programmen af hvilka det ena var den vackra -Mangolinataaf Paladilhe, onekligen ett af fröken Falkmans tacksammaste nummer. ; Den unga, lofvande konstuärinnan lärer komma att —— äfven vid musikföreningens fjerde stora konsert nästa Onsdag.