Aftonbladet – 21 november 1873, sida 2

nämnde, blef död, befanns han halemnat ett testamente, hvari han åter insatte dottern i alla hennes rättigheter och det testamentet lemnade han i händerna på en annan slarfver, en fattig laird på en gård här i när. heten som heter Norlaw. Den mannen skulle sjelf få ärfva Melmar om hon aldrig mera afhördes, men inte hade han förständ till att leta efter henne och så har det gätt derhän att hon alit intill denna dag har varit fösvunnen. Den gamla qvinnan satt en stund tyst och vaggade sakta af och an. Hå,hål tillade hon slutligen med låg röst, det blir en sorgedag på Melmar då hon kommer höm. Hvarför? frågade Desir6e hastigt och med så genomträngande röst, att hennes fråga hördes af den döfva gumman. Hvarför? — jo, emedan den här familjen då skall tvingas att öfverlåta gods och pengar och allt hvad som finns i fast och löst, i hennes händer — derför blir det, sade moster Sally. Ingen menniska i hela denna del af landet kan säga, om hon lefver och hvar hot finns; hon har varit längre försvunnen, än du har lefvat, barn. Melmar, den nuvarande egaren — inte kan jag kasta klander på honom — han var den närmaste i slägten näst henne, och tvifvelsutan ansåg ban liksom hvarje annan, att hon var död och borta då han tog gården i besitt ning. Hvem kan undra på, att han i sitt sinne förbittrades emot denne andre mannen, som hvarken var en Huntley eller nära beslägtad med familjen, hvilken, om hon ej i laga tid afhördes, skulle ärfva Melmar?... Ja, ja, Desire, en sorgedag blef. det för hela detta hus, om hon kom hem. Hvarför? upprepade åter Desirbe darrande. Denna gng nådde icke bennes röst moster Sallys öra, men hennes oroliga blick,