Aftonbladet – 20 november 1873, sida 3

långa galleriet upphängda altarkläde, hur märkvändig än dess teknik må vara. Det är ett märkligt arbete, väfdt i ett stycke och framställande Kristus och de tolf apostlarne efter Thorvaldsen. Må de hundra gånger vara arrangerade och kolorerade af professor Parris, så skulle den store skulptören säkert vända sig i sin graf, om han kunde se sina rena marmorfigurer behängda med dessa smaklöst brokiga draperier, hvilkag färger göra ett komplett disharmoniskt intryck, liksom karnationen ej heller är den bästa. Irländska spetsar (Point dIrlande) af G. D. Smith i London, så sköna de än äro, öfverfiyglas ändock at Copestake, Moore, Crampson komp:s exposition af virkade irländska spetsar af en finhet och en smak i mönstret, som skulle bringa våra virkande damer i förtviflan. Minst inflytande har det förutnämnda sträfvandet inom konstindustrien utöfvat på Englands juvelerare och galdsmeder, De lefva ännu till en stor åel på den råaste naturalism (tout comme chez nous). Dock finna vi bredvid stora smaklösheter äfven godasaker hos Elkivgton m. fi. Hancock komp. ba lemnat silfverfigurer a? obestridligen vackert arbete, men för öfrigt saknas formernas j enkla renhet för mycket i deras arbeten, som äro starkt påverkade af rococon. Vikuana ej underlåta att nämna Franchis upphöjda arbeten och graverizgar i guld och silfver — rent af täflande med de bästa mönster var hans eltenbenskrus med Herkules och centauren i 1600 talets bästa elfenbensstil. Men det är också allt, som nämnas kan. Vi ha oftare haft tillfälle att omtala det exgelska krystaliglaset och dess fabrikation. Det var dock väsentligen det briljanta materielet hvarvid man fästade sig, ty formerna voro vanligen utsökt plumpa — så älskade vu Jobn Bull dem, Men det blef snart under den allmänna konkurrensen med det opaka franska, det färgade böhmiska och det venetianska blåsta glaset nödvändigt att väcka större sympati för det engelska glaset, och krystallglasete egonskap af prismatisk färgrytnivg jemte dess klara transparens fick nu förena sig med ett renare formsinne, som hemtade sina fermer och sina teckningar för de inslipada ornamenten från renaissansens bästa förebilder. Bland Eng lands glasprodnacenter bär James Green palmen. Hans ljuskronor öfvergk allt annat i , dsremot kunna vi ej ailtid gilla an: former, och om vi ej misstaga 088, står England i sin glasproduktion liksom i fleras andra brancher i fara att äter förlora en del a? den renhet, som Kensingtonsystemets sträivanden börjat införa. Det finnes flera spår på Wien-atställningen af en reaktion, ja, ena direkt opposition emot denna ädia, Eogland hedrande riktning, som i loppet af de sista 20 åren har omgestaltat dess kovstindustri från barbarism till skönhet. Vi ha sparat det betydeisefultaste till sist. Enoglands porslinsoch terrscotta-in dustri. Den har redan sina anor, sina stora namn, och dessa namn fortlefva och hälla sitt arbete i heder. Det är namnen Minton och Weigwood. Den Mintonskafirman, ej utan skäl kallad Englands Girori, har söndrat sig i flera, men man återfinner hos dem alla samma traditioner. Det är Stone upon Treat och Stone upon Tyne, som äro deras hufvudorter. I Stone upon Trent re sidera Minton, Hollins komp., i Fenton near Stoze upon Trent Robert Minton Taylor, i Stone upon Tyze den firma, som förmodligen är den äldsta, emedan den helt enkelt kallar sig: Mintons. Denna sista firma exponerade förträffliga färgade fayencer; nästan ännu mera än majolikorna framstodo firmans feyencer med hvita figurer på mörkblå grund. Minton, Hollins komp. utmärkte sig specielt för sina plåtar med ornament eller bilder; så anmärker jag spe: cielt en hel kamin med vildtstycken, BSär: deles vackert arrangerade kyrkliga emble: mer varsnades äfven. Golfflisor i bränd tegcel, än glaserade, än oglaserade i vacker omvexling, och stundom anslutande sig till Iden romanska medeltidens mönster i den vägen voro synnerligen intressanta. Robert Mintoa Taylor, Fenton near Stone upen Trent, excellerade genom sina majolikategel, eacaustie, geometrical macolica tiles and mosaics. Alla Mintonska produkter utmärka sig genom en kraftig och kärnsund, stundom till och med djerf men alltid lycklig emak. — Stene upon Trent har utom Mintona äfven andra betydande porslinsfabri ker. Copeland Sons är utmärkt i fere afseenden, specielt genom sina porslinsmålningar a? den lättaste och elegantaste silfverton. Firman har med stor smak förstått tillegna sig Louis XV:s stil, hvad här i porslinets verld är synnerligen lofvärdt, vär det sker med den urskilning och den duglighet, som utmärker de Copelaudska arbatena. Ätven George Jones iStone upca Trent har lemnat goda majolikaarbeten. Det var Wedgwood, som hade förtjensten af att införa emak för antiken i Eagland genom de svagt upphöjda reliefer på porslin, som han lät uttöra efter ritningar af Fiaxman, en specialitet, som gjorde bans porsliner verldsberömda och kulturhistoriskt betydelsefuila, men märkvärdigt nog förblef för hans fabrik egendomlig, utan att utöfva något inflytande på porelingmålning eller teckning i vidare kretsar. Vi känna dessa koppar med på en blek rödviolett eller grönaktig grund svagt upphöjda antika figurer i hvitt — nåväl, dessa samma figurer, dessa gamma kaffeservicer utgå ännu oförändrade från den Wedgwooåska fabriken, lika ensamt stående, lika egendomliga och fina som alltid. Det är som om tiden icke hade existerat för denna fabrikation med dess strängt begränsade, men intressanta stil. England har eröfrat mycket; men det är fara värdt, att den större delen af nationen ej rätt förstår värdera betydelsen af denna er öfring på skönbetssinnets gebit; den lugna engelska konservatismen tyckes återtaga sin rätt på åtskilliga punkter, der verkligen framstegen nyss voro ytterst påtagliga Ha Kensingtonmuseets sträfvanden varit för abstrakta för att kunna hänföra nationen? Vi veta det ej, men vi skulle önska att vi miss taga oss, när vi yttra som värt slutintryck efter en jemförelse mellan Englands exposition 1867 i Paris och 1873 i Wien att England sväfvar i fara — videant consules ne qvid detrimenti respublica capiat! MA det vara oss tillåtet att här tillägga att Nordamerikas exposition ifråga om den konstindustriella sidan af saken har märk värdigt litet, ja för att vara fullt uppriktig: med undantag af några goda fotografier alldeles intet att erbjuda. De förträffliga re publikanerna bortom oceanen ha visst i många afseenden öfverflyglat oss europeer — i fråga om konstindustri ha de dock alldeles ofant ligt mycket, nemligen allt öfrigt att lära, Måtto expositionen 1876 skänka dem, hvad de sakna — eller åtminstone låta oss få se, kvad de denna gång ej ha velat visa oas. höm—— LR Skola de, gom förut genom friköpning!l vunnit befrielse från beväringsöfningarne, deitaga i 1874 års beväringsmöten? Till Redaktionen af Aftonbladet. — Uadertecknad — och flere med honom —