Aftonbladet – 19 november 1873, sida 3

berodde till stor del på lärjangarnes önskan att vinna en sådan kunskap, med hvilken de, enligt insändarens ord, kunna reda sig i tentamina och examina, en kunskap, på hvilken jag, d det gäller pedagogiken, sätter mycket ringa värde, i jemförelse med det sjelfverksamma tillegnandet af grundsatserna för uppfostran, hvilket skall sätta den blifvande lärarinnan i stånd att under fortgående verksamhet alltmer utbilda sig på den gifna grunden. i: Å Slutligen torde det tillåtas mig att tillägga några ord med anledning af redaktionens yttrande, att läroverket icke åtnjuter det anseende i allmänna omdömet, som borde tillkomma detsamma. Jag medgifver, att från en del af allmänheten, som icke tagit tillräcklig kännedom om anstalten, anmärkningar mot densamma stundom förspörjas. Men emot dessa kan jag sätta sådana vitnesbörd för läroverkets anseende, som ett alltjewmnt växande antallärjungar, en så stark efterfrågan efter lärarinnor, att jag under de senare åren i många fall nödgats svara, att det är mig omöjligt att anskaffa sådana, samt såväl muntliga som skriftliga uttalanden om de goda frukterna af seminariets verksamhet. Af allt detta anser jag mig berättigad att sluta dertill, att läroverket från de sakkunniges sida åtnjuter allt det anseende, som det med skäl kan begära. Att det lider af brister i många afseenden, är jag den första att medgifva, men det är att hop2 att dessa under en lugn och ostörd utvecking skola kunna afhjelpas; visst är, att det icke sker genom några orättvisa tidningsartiklar. Stockholm den 11 November 1873. Ernst G. F. Olberss Vi skola en följande dag yttra oss något med anledning af denna skrifvelse.