Aftonbladet – 19 november 1873, sida 3

Högaktningsfullt A. J. Bruzelius, sekretare hos direktionen öfver seminarium för bildande af lärarinnor. Till kongl. direktionen öfver seminarium fö bildande af lärarinnor. Uti tidningen Aftonbladet för den 6 inneva rande månad förekommer dels en insänd artikel dels ett med anledning af denna artikel utaf tid ningens redaktion gjordt uttalande beträffand k. seminarium för bildande af lärarinnor oci särskildt den vid denna anstalt meddelade under visning i pedagogik. — — — ——— — — — Om man afräknar en del häntydningar på hvac som passerade vid läroverkets slutliga organisatio! år 1864, och som då utgjorde föremål för gansk: bittra tidningsartiklar mot läroverket och åtskil liga af de vid detsamma anstälda personer, kunn: de tillvitelser, som nu mer och mindre förtäck riktas mot läroverket, sammanfattas deri, att det samma har en stark anstrykning af läseri, at vid tillsättning af tjenster inom detsamma min dre lyckliga val af personer egt rum, att lärjun garne öfveransträngas, enligt insändarens me ning dock endast mer än vanligt i skolor, ati seminariet icke åtnjuter det anseende i allmänna omdömet, som borde tillkomma ett läroverk. hvilket icke behöfver mottaga och ej helier mot: tager till elever andra än bildade flickor af me än vanliga kunskaper och begåfning, att under visningen i flere ämnen är dålig, enligt insän darens mening till och med något under medel måttan, hvilket i synnerhet skulle gälla om un dervisningen i pedagogik, som för öfrigt meddelas efter en förvänd metod, samt slutligen att läroverket omgifver sig med en slöja af hemlighets föllhet. Det är en lång rad af ytterst hårda anmärkningar, tillika synnerligen svåra att besvara derför, att anmärkarne funnit för godt att fram ställa dem så hemlighetsfullt, att man stannar i okunnighet om hvad som rätteligen menas. Att anmärkningarne hbetydligen inskränkts, kanske alldeles uteblifvit, om anmärkarne icke fasthållit vid en förutfattad mening om något försök från läroverkets sida att gömma sig undan, derom är jag fullt förvissad. Det borde icke vara den, som så noga följt seminariet och känner förhållandena derinom så väl, obekant, att tillträde till detsamma är öppet för hvar och en, som af intresse för saken och för att vinna kännedom om läroverket, der infinner sig. Det synes väl, som om detta skulle tala mer än alla ärsredogörelser, hvilkas uteblifvande helt enkelt beror derpå, att den paragraf uti allmänna skol. stadgan, som handlar om årsprogram, blifvit i seminariets reglemente utbytt mot den föreskriften, att k. direktionen årligen skall till ecklesiastikdeparmentet insända berättelse om läroverket. Att denna årsberättelse, hvilken liksom hvarje offentlig handling finnes uti nämnda embetsverk tillhands för den, som önskar se densamma, icke alltid, såsom understundom skett, blifvit intagen uti Postoch Inrikes tidningar, torde bero på förhållanden, som jag icke kän. ner. För öfrigt gafs för icke länge sedan en kort historik öfver seminariets verksamhet under tio år uti en inbjudningsskrift, som k. direktionen lät utgifva vid det nya läroverkshusets invigning. :Om insändaren eller redaktionen således icke stannat vid öfvertygelsen om en rådande hemlighetsfullhet, utan gjort läroverket ett besök så skulle de haft tillfälle att sjelfve se, huruvida -läserietär så starkt, så vidt som der med förstås, hvad man vanligen dermed menar, eller en ensidigt pietistisk riktning, ty den allmänt kristliga grund finnes här nåturligtvig, hvilken väl en hvar torde anse nödvändig vid ungdomens uppfostran, då väl ingen lärer vilja bygga densamina på alldeles irreligiösa tendenser; de skulle varit i tillfälle att göra bekantskap med och åhöra de tjenstemän, hvilka förmenas blifvit så olyckligt valda (så framt dermed icke syftas på några af de aktade män och inom läroverket saknade medarbetare, hvilka redan afgått från sin verksamhet derstädes); de skulle erfarit, att man sökt och söker göra alt för att förekomma öfveransträngning bland lärjungarne, hvilken emellertid kan bero af dessas sätt att välja ämnen inom den valfria kursen, i hvilket afseende de, ehuru förtryckta de enligt insändarens mening synas vara, endast på öfvertalningens väg, icke genom, förbud, kunna iedas; de kunde slutligen hafva genom afhörande af lektioner bildat sig ett mildare och rättviare omdöme om undervisningen, Att nu gent emot personer, som icke känna förhållandena, inlåta äg nh en vederläggning af dunkelt antydda och fullkomligt obevisade påståenden; är jz samma gång mycket svårt och mycket obe agligt. i Fita afseende är min personliga ställnin; bättre än öfrige lärares, enär insöudaren m klara ord uttalat, hvad han funnit anmärkningsvärdt vid den undervisning uti pedagogik, som let åligger mig att inom läroverket meddela. Detta är hufvudsakligen, att undervisningen med. delas föreläsningsvis, utan lärobok, i följd hvaraf eleverna nödgas göra anteckningar under lektionerna. Först och främst vill jag härvid anmärka, att enligt redaktionens eget medgifvande seminariet icke till elever mottager andra än bildade flickor af mer än vanliga kunskaper och hegåfning, och att man således af dem torde kullia vänta förmågan att följa en föreläsning ullt ut så väl som af flertalet af våra stadenter vid universiteten. Detta hindrar emellertid icke, att det ju vore bättre att hafva en lärobok, och insändaren skulle gjort icke blott mig och letta läroverk, ufan alla lärare i pedagogik, icke. endast inom Sverige, utan långt derutowm, ep) syanerligt stor tjenst, om han uppgifvit, yar en sådan lärobok, afpassad efter behofvet för en kortare undervisningstid, finnes att tillgå. Just lerför att en sådan icke frnes, använder man öfverallt äfven i utlandet föreläsningsmetoden. t Helsingfors. Aer det pedagogiska studiet står myckag högre än he os8, föredrages uti rantimmersskolan alltjemt ett litet kompendium, utarbetadt efter professor Cleves föreläsningar, hvilka åter i väsentlig mån grunda sig på samma författare som jag lagt till grund för min fram ställning, nemligen schweizaren H. R. Riiegg. För att emellertid underlätca uppfattningen för lärjungarne har jag — och det förvånar mig i hög grad, att insändaren, som eljest synes vara så väl underrättad, icke vet detta — låtit taga tt öfvertryck af det hufvudsakliga uti min framställning och tillställer hvarje lärjunge gratis ett exemplar häraf. (Att detta öfvertryck ej är ullt färdigt för 2:a atdelningens kurs, liksom att den 3:e afdelningens under förra läsåret icke janns i tillräckligt antal exemplar, beror på åtskilliga sammanstötande omständigheter, för hvilka här ej är platsen att redogöra.) Jag följer häratinnan samma sätt som användes af mina irade föregångare såsom lärare i pedagogik inom äroverket, nemligen hrr rektorer Siljeström och Rabe, blott med den skilnad att, då jag sökt itarbeta temligen fullständiga anteckningar för ärjungarne, meddelade de nämnde herrarne sina öreläsningar med ledning af kortfattade program, pptagande endast rubrikerna af det som före028. : : Att ett försök gjordes att hindra lärjungarne stt under lektionen göra anteckningar, är sant ich stod i förbindelse med en öfverenskommelse utt söka så mycket som möjligt lätta lärjunvarnes arbete. Deremot glömmer insändaren att neddela, det lärjungarne dd förhand underrätades, att fordringarne på deras förmåga att återvifva lektionernas innehåll nedsattes i proporion, liksom att försöket fortgick under en halt ermin, då lärjungarne på egen begäran fingo tertaga anteckningarne. Att försöket var så fver måttan tokigt, kan jag icke inse; att ot misslyckades, medgifves gerna, Men detta